Somliga dagar borde man få medalj för att man ens masat sig upp ur sängen. Idag är en sån dag. Utan någon större anledning (men två mindre, nämligen mina fyrbenta små kompisar som levde high life ett par timmar kring midnatt) låg jag sömnlös fram till tvåsnåret. Nu hör insomnia inte till de största problemen jag har, för det mesta sover jag i samma stund som jag krupit ner under duntäcket, men de få gånger det trots allt händer är desto jobbigare. Alla som legat sömnlösa känner till paniken som börjar infinna sig ju närmre morgonkvisten man kommer och man räknar ner minutrarna tills det att alarmet på mobilen ska ringa.

Ja som sagt idag är en sån dag då man förtjänar tapperhetsmedalj för sina hjältemodiga insatser och jag tror jag dör lilla martyrdöden så självuppoffrande och storslagen jag är som tagit mig samman och installerat mig på bussen ;) Tyvärr har jag ännu inte mötts av vare sig guldregn eller segerkrans, men belöningen att träffa mina fantastiska kollegor får räcka en dag som denna. Gårdagen bjöd på ett utmärkt exempel på gärningar som kan resultera i pallplats i "veckans medarbetare". Det var mitt nya charmtroll till kollega som för att pigga upp och peppa en alldeles för trött medarbetare (det vill säga jag) langar fram en säck med djungelvrål samt (att bjuda på godis är egentligen för mig mer än nog för att bli veckans medarbetare) börjar spela Kentas "just idag är jag stark" på iPhonen. Kanske inte helt 'comme il faut' med mobilmusikspelning på arbetstid på kontoret, men det gör ju saken desto roligare!

Somliga dagar tar man sig också en titt i kylskåpet och hittar till sin stora glädje en öppnad förpackning kexchoklad. Somliga dagar lyssnar man på det sunda förnuftet som säger att man inte borde äta godis innan klockan 7 på morgonen på grund av de kraftiga svängningar i blodsockerkurvan chokladintag kan orsaka. Andra dagar, som idag, struntar man i allt vad sunt förnuft heter och smaskar gladeligen i sig återstående bit av kexchokladen. Man ska verkligen inte förringa små glädjeämnen i vardagen...

Ja, somliga dagar behöver man lite hjälp på traven och oavsett om tar till choklad eller om det är kollegor eller nära och kära som är där och peppar är det så värdefullt med uppmuntran och glada tillrop. Kanske skulle man själv bli bättre på att "vardagscoacha" folk i ens närhet. Man vet ju själv hur man växer lite grann varje gång man får höra om sina bättre sidor (hör och häpna, det finns några sådana hos mig med), så varför ska det då vara så svårt att klämma ur sig de där komplimangerna eller lovorden man ändå tänker på ganska ofta? Tyvärr hänger man ofta upp sig på småsaker som är helt meningslösa i det stora hela och att påpeka dem i tid och otid hjälper föga. Personligen har jag svårt att se hur någon lockas till förbättring genom att få höra om sina mindre smickrande sidor, istället borde man uppmuntra de befintliga goda sidorna. Alla är vi ändå olika (tack gode Gud för det!) och jag hoppas att jag alltid ska fortsätta försöka uppskatta folks olikheter, för det är ändå vad som gör tillvaron roligare.

Så vad är då dagens sensmoral? Det kanske är dags att se det stora i det lilla och glöm för allt i världen inte bort att uppskatta de du har omkring dig, alla är vi värda lite beröm emellanåt.

Kanske passar på att bjdua på ett litet klassiskt soundtrack för dagen på det också:

http://open.spotify.com/track/30pczSSKyM...pczSSKyMldFhqnCdB7LE

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...