Ingen har väl undgått att vi just tagit oss igenom melodifestivalshelgen med stort "M". Det var finalhelg och jag tror merparten av oss vanliga dödliga satt bänkade framför tv'n (och de som hävdar att de inte tittade ljuger säkert ändå...) i lördagskväll. Man kan ju tycka och tänka väldigt mycket om just melodifestivalen och dess tävlande, men vad jag funderat på ett bra tag är när melodifestivalen övergick från att vara just melodifestival till att bli "mello"? Helt plötsligt fanns det där lilla mello-ordet överallt precis som mellanmål tydligen inte heter mellanmål längre, utan "mellis". Nog för att det underlättar att spara på stavelserna och förkorta ord, men det skulle bli grymt osmidigt om man började kapa av alla ord efter de två första stavelserna.

Hur som helst var jag en av dem som kikade på "mellofinalen", dock inte hundra procent fokuserat. Vi skrapade nämligen ihop hela tre "Svensson-poäng" i helgen. Tacos på fredagen och IKEA och "mello" på lördagen. Det kallar jag hattrick det! Som bekant är det i princip omöjligt att komma från IKEA tomhänt och utan att minska det disponibla beloppet på kontot och så var även fallet denna gången. Ett nytt matbord rikare gjordes därför en liten ommöblering i köksregionen vilket blev (kanske en smula partiskt av mig att säga) en förbättring utan dess like! Därför satt jag i soffan och sneglade bort mot matplatsen (ljust och fräscht med öppen planlösning mellan kök och vardagsrum ni vet) med jämna femminutersintervaller för att utbrista "vad bra det blev!". Kanske tyckte maken det var något tjatigt efter den tjugonde gången jag uttryckt min belåtenhet, men det är sjukt tillfredsställande när saker blir bra!

Det enda dilemmat som uppstår i tider av ommöblering och homestyling är det där med att man ändå aldrig blir helt, helt nöjd. Precis som när man köper en ny snygg blus och inser att man behöver uppdatera garderoben med nya byxor, skor och gärna en och annan accessoar för att den nya snygga blusen skall bli just sådär ny och snygg som man vill. Det finns ett ord för det här sociala fenomenet som kallas för Diderot-effekten. Den gamle filosofen Diderot beskrev i ett av sina verk hur han fick en ny och väldigt stilig morgonrock som gåva. Problemet var bara att den inte alls passade in i hans i övrigt inte så "nya och stiliga" hem. Det hela slutar med att han byter ut det mesta i hemmet för att kunna matcha morgonrocken.

Sen vi flyttade in i huset har hemmet ändå genomgått en Diderot-effekt utan motsvarighet. En efter en har samtliga valnötsmöbler rensats bort och ersatts av betydligt trevligare ljusa möbler och den enorma dubbla divansoffan (som till dess försvar var extremt sovvänlig) har ersatts av en (tyvärr inte så sovvänlig) howardsoffa istället. På samma sätt blev effekten av det nya matbordet följaktligen att jag "bara var tvungen" att köpa en ny lampa att hänga över bordet. Precis på samma sätt som jag i butiken där jag köpte lampan var tvungen att köpa en ny liten kuvertväska från Lisbeth Dahl och då såklart en matchande nyckelring från dito. För att motivera mina impulsköp behövde jag verkligen en ny nyckelring med tanke på att jag till bilnyckeln hittills haft en uråldig nyckelring från Föreningssparbanken och det kan omöjligt vara acceptabelt med tanke på vart jag jobbar. Så, med lampan på plats är den "nya" matplatsen nu i princip färdig. Nu behöver vi egentligen bara en ny matta, ny duk, nya tabletter, ny tallrikshylla, nya blommiga muggar, nya bestick, nya tallrikar och nya husgeråd. Ja, bara vi har det, då är allt välmatchat och klart!