Dagens ord: regn


Man skulle kunna säga att det har regnat en hel del den sista tiden. Till och med jag, som inte är särskilt förtjust i vintern längtar nu efter både minusgrader och snö. Eller kanske är det just tanken på att kunna gå utanför dörren utan att mötas av småspik som faller från himlen i form av regn som lockar. Just såna här regniga höstar blir också väldigt jobbiga då man inte har ett enda paraply värt namnet i sin ägo. Eller snarare handlar det om att de enda paraply som föräldrarna vågar låna ut är de av den sämre sorten. Föräldrarna är nämligen mycket väl medvetna om den överhängande risken att de utlånade paraplyna inte kommer tillbaka hem igen om dottern tar med dem ut genom dörren. Således har jag endast ett litet ynka paraply, inköpt i min bittra nöd på Wedins. Det kostade inte alltför många kronor och kvalitén är så att säga därefter. Det räcker att man uttalar de bägge orden regn och rusk, så vänder paraplyt sig ut och in och blir alldeles obrukbart =)
Jag tror inte att jag talar för mig själv när jag säger att stora vattensamlingar (ex.vis pölar stora om sjöar på diverse vägar, som p.g.a just vattenmängden blivit oframkomliga) inte står särskilt högt i kurs just nu. Den enda vattensamling som skulle kunna uppskattas av mig nu skulle vara den något större varianten som är azurblå och stavas Medelhav. Den vattensamlingen skulle jag kunna stå ut med just nu, men vi alla är allt mycket väl medvetna om att det vatten som nu finns runtomkring oss i Svea Rike är allt annat än azurblått. Och som jag ser det gör bönderna här i närområdet rätt i att snarast byta ut traktorn och plogen mot en eka med åror och detta eftersom var och varannan åker är helt vattentäkt. Det börjar till och med gå så långt att jag på fullaste allvar börjar överväga om man skulle stryka vissa grejer i önskelistan för att istället kunna skriva in hammare, spik och virke för att så småningom kunna påbörja byggandet av en ark :)
När man så ändå är inne på det här med önskelistor, kan fröken Magnusson härmed avslöja att de första julklapparna införskaffades igår. Rent procentuellt sett så kommer den största delen av sakerna som igår inhandlades att gå till mig, då man var utsänd av sin kära mormor för att själv leta upp en lämplig julklapp. Detta resulterade inte riktigt i en lämplig klapp, utan i sex stycken cd-skivor. Varav en sådär tre stycken bekostades av mig själv, då jag insåg att jag var i akut behov av dessa. Jag menar, det skulle vara rena tortyren att veta om att tre fantastiska skivor låg inslagna i julklappspapper och därmed inte skulle kunna spelas innan julafton =)
Att man nuförtiden oftast själv har en stor medverkan i julklappsinköpen till sig har lett till en liten avromantisering av julfirandet. Dessvärre är det så att mina förväntningar inför julklappsutdelningen inte stagnerat med åren som gått, utan snarare trissats upp så till den grad att dessa förväntningar aldrig motsvaras av antalet klappar under granen =) Tyvärr kan jag ibland liknas vid ett bortskämt barn som aldrig blir nöjd med det hon får, men främst tror jag att den stora besvikelsen såväl till födelsedag som till jul ligger i att det aldrig någonsin finns ett inslaget piano bland de andra paketen. Pianot är nämligen ett stående inslag på mina önskelistor, men som aldrig återfinns i pakethögen och varje år när jag ändå en förhoppning om att det någonstans i huset ska stå ett piano inslaget som ett vitt paket med röda snören. Och, ja... denna förhoppning bottnar säkert i ett alltför ivrigt tittande på amerikanska filmer då oftast stora paket, såsom bilar och dylikt faktiskt slås in och ges bort till snälla döttrar., ett fenomen som inte är så vanligt i verkliga livet. Visserligen har jag fått uppleva det där med inslagen bil, men denna lilla pärla har saligen insomnat och har gått vidare till Saabhimlen.
Hur som helst ska jag i år försöka tona ner viktighetsgraden på antalet julklappar för egen del. Ja, jag tror istället att jag helt klyschigt enbart ska önska mig fred på jorden och en fridfull jul med nära och kära. Och kanske till och med att jag skulle kunna önska mig en jul då den lilla radhusträdgården täcks av gnistrande snö istället för att, som nu likna en leråker. För här bland översvämmade brunnar och vindpinade träd är det faktiskt lite svårt att hitta rätta julstämningen. Men för att citera den käcke busschauffören, som idag gjorde buss 300 till en bra start på dagen "Det finns åtminstone lite positivt idag och det är att det enbart ska bli enstaka skurar... och snart är det jul!" En sådan busschaffis borde i ärlighetens namn få något slags pris. Det är sådana människor som är vardagshjältar och sprider glädje i decemberrusket, medan man själv sitter och tycker synd om sig själv för att man bor i vad som nu känns som det regnigaste landet i världen. Nej, egentligen borde vi alla stämma in i ett glatt "Singing in the rain" för att muntra upp oss i den gråa vardagen. För att säga saker med en sång har väl alltid gjort allt bättre?

Håll ut i regnet vänner ;)