Min blogg har legat i koma i över en månad. Detta inser jag när jag knappt längre kommer ihåg lösenordet för att logga in och nu återuppta bloggskrivandets trevligheter. Hur som helst har nu ett återupplivande skett och förhoppningsvis ska här vara lite mer aktivitet än den senaste månaden.

Jag skulle kunna ägna mig åt en resumé åt mina senaste veckor som i och med min oföretagsamhet i skrivandet blivit en ellips i historien, för visst är det så att det som inte satts på pränt inte riktigt inträffat? (detta uttalande torde kunna anses vara en analogisk tolkning av mina kära amerikanska vänners tanke om att "det som inte finns på foto har inte hänt"). Dock vet vi allesammans att en resumé i mitt fall kommer att resultera i en sådär 20 sidor lång avhandling om i detalj allt som hänt sen sist. Därför tänker jag låta bli och istället bara nämna de två riktigt stora händelserna som ägt rum.

I det som vanligt fullspäckade schemat trycktes en liten tripp till Frankrike in i slutet av oktober. Det var dags att återförenas med min underbara franska familj och kosan styrdes till Marseille. Vad som stod på schemat var otippat nog en hel del friluftsliv såsom vandring i berg och något som kan liknas med "cross-countrycykling". Otippat av den anledningen att jag helt enkelt varken är fjällräv eller scout som "alltid är redo" och vanligtvis håller mig undan det mesta som har med friluftsbetonade aktiviteter att göra. Dock blir det svårare och svårare för varje gång att upprätthålla denna image om att "inte gilla friluftsliv" eftersom den franska "vildmarken" inte går att tycka illa om. Jag menar, att  i slutet av oktober vandra omkring i varmt och soligt klimat i en natur vars färgskala sträcker sig från gult till eldrött och i fjärran se snötäckta berg kan få den mest inbitna stadsbo att ändra åsikt om "friluftsliv". Dessutom är azurblått Medelhav även det en bidragande orsak till min positiva inställning till fransk natur. Sen måste jag ju visserligen erkänna att shoppingturen som också hanns med var en liten höjdpunkt i sig den också :)

        Den senaste tidens andra stora happening var den lilla nätta 15-poängstenta vi hade nu i november. Därför har i princip alla andra aktiviteter förutom pluggande och träning satts åt sidan och det enda som fyllt huvudet har varit Sveriges lagar och EG-fördrag och den tillvaro man levt har haft som enda mening och mål att lyckas på tentan. Ja, det låter ju rätt tragiskt och det var ungefär det jag kom fram till förra veckan som ledde till en liten posttentadepression, som visserligen gick över rätt snabbt, närmare bestämt en dag senare. De ligger ju inte riktigt i min natur att helt tappa hoppet så nu är jag tillbaka till mitt vanliga "upptempo" jag, där schemat fullspäckas med andra saker än enbart pluggande =)