Jag undrar hur stor chansen är att en alkis våldför sig på dina föräldrars bil och på så sätt åstadkommer bucklor på den? Sedan ställer jag mig frågan hur stor chans det är att din katt tuggar av dina rosa-vita hörlurar till din creativespelare? Sist kan man också fundera på om det är troligt att dessa två, i min värld så allvarliga incidenter inträffar på samma dag...

Sannolikt eller inte, detta var vad som inträffade häromdagen i min lilla värld. Jag som intill nu trott att man går säker från missöden på kvällarna i lilla Kinna vet nu att så inte är fallet. Nu ska jag visserligen inte påstå att det är någon vidare action i den underhållande historia jag ska berätta, men den visar på ett klart och tydligt sätt att vad som helst kan hända, även i småstäder.
Föreställ er följande: en trevlig kväll med middag i goda vänners lag, som just avslutats. Hemfärden ska just till att börja, men döm av unga frökens förvåning då hon bakom sina föräldrars bil skymtar tre personer, som för henne var helt okända och som pysslade med något hon inte kunde begripa.
Då jag inom mig har en liten dramatiker föreställde jag mig här då ett scenario som var mycket mer spännande än det som verkligheten bjöd på. I min vilda fantasi hade helt plötsligt familjens mörkblå Saab blivit bifigur för knarkhandel eller andra mindre lagliga handlingar som skulle platsat i den bästa av beckfilmer. Men, som sagt...verkligheten motsvarade tack och lov inte mina fantasier. Vad som istället försiggick vid sidan av vår bil var att dessa tre personer höll på att hjälpa upp en allt annat än nykter man som gått omkull och landat i en vattenpöl stor som en sjö. All denna dramatik begränsade sig dittills till parkeringsrutan bredvid den där jag stod parkerad och vår bil stod på säkert avstånd. Men just som jag är i fart att ringa till polisen (vilket ju tar en stund med tanke på att man till största delen pratar med en växeltelefonist som befinner sig på stort avstånd från lilla Kinna) har de tre hjälpsamma karaktärerna hjälpt mannen på fötter. Slutet gott, allting gott hade man ju kanske hoppats på där, men icke. Innan jag visste ordet av hade den tämligen store mannen halvt om halvt hävt sig över vår bil då hans balanssinne inte var vad det borde varit. Normalt sett brukar inte personer åstadkomma bucklor på en bil genom att stödja sig mot den, men så blev det i detta fall. Till min förskräckelse hör jag hur det knakar till i plåten på bilen och där och då såg jag framför mig hur alla pengar vikta för julklappshandel istället skulle gå åt till lackbehandling av parentesernas bil. Lyckligtvis var skadorna i plåten inte så allvarliga, men bucklig plåt är inte så värst roligt ändå.
Det blev alltså till att ringa till sina arma föräldrar och berätta att en alkis "ramlat" in i bilen och att vi nu hade två inbuktningar på vänster bakdörr, vilket efter omständigheterna mottogs ganska väl. Turligt nog har jag väldigt förstående föräldrar som vänligt fick mig att förstå att det faktiskt inte var mitt fel att jag ställt mig på fel parkeringsruta vid fel tillfälle. Det är ju helt sant att man inte kan beräkna såna händelser i förväg, men försmädligt är vad det är =/

Som en liten krydda på det inträffade gjorde jag en mindre trivsam upptäckt när jag kom hem senare på kvällen. Jag skulle då varva ner lite genom att lyssna på min MP3-spelare innan det var dags att sova. Till min stora förfäran märker jag att inget ljud strömmar genom hörlurarna. Förödande var vad det var! Katten visade sig ha gnagt av sladden till hörlurarna, vilket lätt kunde bevisas av de "gulliga" bitmärkena från kattänder som fanns överallt på sladden. Visserligen kom det inte som någon riktig chock att något inte stod rätt till med mina hörlurar. Redan när jag kom hem från jobbet började jag ana oråd då jag till min fasa fann MP3-spelaren på golvet. Jag visste alldeles bestämt att det inte var där jag lagt den när jag gick hemifrån. Men en snabb utforskning av spelaren lugnade mig tillfälligt. Vad jag då inte visste var att mina i Frankrike inhandlade rosa-vita hörlurar aldrig mer skulle förse mina öron med ljuv musik. Hade jag då vetat detta hade jag sannerligen övervägt att inleda en förundersökning mot de bägge katterna för att få reda på vem av dem som skulle bli utan mat de närmaste dagarna =) Men nu nåddes jag inte av det ödesdigra beskedet förrän vid tolvtiden på kvällen, vilket gjorde att orken att jämföra bitmärkena på sladden med katternas tänder inte riktigt fanns där.
Hur som helst har jag nu så smått kommit över händelsen med bilen, som i ärlighetens namn inte var något större trauma för mig. Dessvärre var förlusten av hörlurarna lite jobbigare att smälta, men även detta börjar nu bli hanterbart. (Viktigt är också att poängtera att inga katter har blivit lidande under min bearbetningsprocess...jag är alldeles för mycket djurvän för att åsamka dem onödig plåga såsom svältning etc...)

I vilket fall har jag av detta lärt mig att man minsann inte behöver lämna hemstaden för att få lite spänning i vardagen (och särskilt inte när man är en drama queen som jag). Vad man också kan dra för slutsats är den att man kanske skulle hängt med lite bättre på lektionerna om sannolikhetslära i matten...Säkerligen fanns det i matteboken formler för hur man ska beräkna sånt här:
En parkeringsplats har 53 parkeringsplatser, om du ställer dig på en av dem hur stor sannolikhet är det då att ett fyllo ramlar i en vattenpöl på platsen bredvid? Hur stor är sedan sannolikheten att han bucklar till dina föräldrars bil då han reser sig upp?

Men, livet går tack och lov vidare med eller utan rosa-vita hörlurar, även om det nog blir lite svårt att klara vardagen utan dem :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...