Då är det snart dags för ännu ett nytt år att börja. I flera veckors tid har det filats på hur årets nyårslöften ska formuleras, men inte jag inte. Aldrig någonsin har nyårslöften uttalats av mig vid tolvslaget och faktiskt inte ens tänkts. Anledningen skulle kunna vara att ett nyårslöften ofta handlar om att göra sig av med laster, men som den otadliga människa jag är har jag inga sådana ;) En annan orsak skulle också kunna vara att nyårslöften till stor del handlar om långsiktiga mål, men för en person som jag, som tycks ändra uppfattning om saker och ting allt som oftast känns långsiktiga mål särskilt passande för mig. Jag menar, det är ju trist att slå på stort med nåt spexigt nyårslöfte som på nyårsnatten verkar betydelsefullt, men som bara några dagar senare ter sig tämligen oviktigt =)

Igårkväll hade vi en riktigt trevlig middag i Sätila ute på landet tillsammans med kompisar. Jag som är den mest ohusliga hade fått det ärofyllda uppdraget att fixa dessert. Det var aningen kallsvettig som jag tog mig an detta uppdrag, men det blev riktigt lyckad. Jag var till och med tvungen att ha bildbevis på denna fantastiska händelse för att mina när och kära skulle tro på mig. Detta var nämligen den första gången i mitt 19-åriga liv som jag lyckats styra upp något liknande =)

Hur som helst är jag nu uppe i ottan och att detta skulle ha att göra med min seriositet som bloggare stämmer inte. Jag ställer alltså inte klockan på sju under helgdagar för att hamra på datorns tangentbord och störa resten av familjens morgonsömn. Nej, saken är den att jag nu för ungefär femte gången har verifierat tåg- och busstider inför min nära förestående resa. Då det hänt fler än en gång att jag säker på min sak traskat iväg till buss eller annat kollektivt färdmedel och missat just det fordon jag skulle färdas i har jag utvecklat en liten noja över såna där saker. Man kan, enligt mig, aldrig kolla för många gånger i tidtabellen. Det är visserligen ett aningen otippat uttalande från min sida, som i andra sammanhang är ganska oplanerad, och även lever efter en egen liten tidsuppfattning där det brukar vara ok att dyka upp en sådär tio minuter efter utsatt tid till saker och ting. Dessvärre lever inte västtrafik efter detta motto, vilket många gånger orsakar problem för mig, den eviga tidsoptimisten.
Resan som ska påbörjas idag är en liten tur genom Sverige skulle man kunna säga. Den startar i Tibro där det nya året ska firas in med ett gäng vänner. Därefter rullas det vidare till Skövde där ett styck kusin ska hälsas på och efter detta stopp bär det av till Örebro. Detta sista stopp är väl det som förvånar mest då ingen som helst anknytning finns till denna stad. Men planlösa som mina vänner och jag är beslöt vi oss för någon vecka sen att åka till vad som sägs vara gnällbältets trevligaste stad. Detta med orsak av att universitetsstudierna i denna stad lockar oss alla tre och vad kan då passa bättre än att över ett dygn utforska staden :) Att dessutom en trevlig kompis till mig från min frankriketid bor i närbelägna Lindesberg gör ju saken ännu roligare! Vad mina reskamrater som inte riktigt delar min hänförelse för trikolorens underbara land tycker när Kia (min frankrikekompis) och jag vandrar tillbaka på "memory lane" vet jag dock inte. Vad jag vet är åtminstone att det kommer bli en rolig vecka och således en bra start på året!
Innan den lilla resan startar ska visserligen ett arbetspass på Hemköp klaras av och då det är mindre än en timme kvar tills jag börjar bör man kanske fundera på att fixa iordning sig... men först ska jag bara för säkerhets skull kanske kika på tidtabellen ännu en gång =)

Gott nytt år till allihopa...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...