Ja, vem skulle detta pris kunna gå till om inte mig? Jag har just insett att jag är Sveriges, eller kanske till och med Skandinaviens minst privatekonomiskt begåvade person. Tack och lov har jag ändå någon slags självbevarelsedrift som turligt nog räddar mig från att varje månad gå i personlig bankrupt, men i ärlighetens namn är sådana så kallade personliga bankrupter aldrig långt borta. När tanken "jag måste nog köpa de här skorna om det så innebär att jag får leva på snabbmakaroner resten av månaden" helt seriöst fladdrar omkring i ens huvud borde kanske varningsklockorna ringa, men nej... det är tyvärr så jag fungerar :)

Det är helt enkelt så att jag har en last, som är extremt svår att bli av med. Det handlar inte om rökning eller överkonsumtion av alkoholhaltiga drycker, utan om att spendera sina surt förvärvade (eller ja, just nu av CSN lånade) slantar på skaer som man absolut egentligen inte har behov av. Eller, jo idag hade jag behov av ett par skor eftersom hösten närmar sig och fötterna inte uppskattar att traska omkring i regn och rusk i ballerinaskor. Det var därför jag steg up med tuppen idag för att snabbt och effektivt sticka in till stan och utföra mitt uppdrag. Heja mig! Saken är bara den att jag varken är snabb eller effektiv och den tidiga uppstigningen hjälpte föga när man inte kom på bussen till stan förrän vid tolvsnåret. Hur som helst var det med bestämda steg som kosan styrdes mot närmsta skoaffär, som sedan blev ännu en butik och ytterligare en skoaffär och ve och fasa till syvende och sist hamnade jag på H&M. Hur slutade det här då? Jovars, uppdraget är slutfört, skorna är köpta, snabbt och effektivt! Jag menar jag sitter ändå här enbart två och en halv timme senare. Heja mig! Eller? Nej, jag är faktiskt inte värd några glada tillrop. Innanför min dörr står nu fem kassar, med skor, halsduk, vinterjacka, klänning, tröjor, koftor och leggings som jag egentligen inte alls behöver. Eller förresten, skor var ju nödvändigt (kankse inte två par, men ändå... det var ju så billigt!), det blåser kallt i Örebro så såväl halsduk som vinterjacka behövs också. Sen är det ju så att klänningar har man ju inget överskott av, så det kan man ju få unna sig och så även tröjor och koftor. Och tänk bara vad bra när vintern kommer på allvar att kunna dra på sig ett par leggings under jeansen. Se där! Ursäktat och klart, inget av det jag köpte var visst så onödigt. Dessutom fungerar detta alldeles utmärkt som belöning för mig nu idag när jag ska varva tvättid med flitigt studerande... Så nu återstå bara en sak att säga: heja mig helt enkelt ;)

 

Den ömma modern

17 september 2007 09:26

Ja ha ja. Jeanette i gammal god form. När du går på inköpsrunda görs det inte till hälften. Har du tänkt på hur du skall komma plats på dina futtiga meter boyta om dina vanliga inköpsvanor skall fortsätta? vad det gäller dina matbekymmer, så håll ut. Alla har varit nybörjare, när du är 50 ringer kanske dina barn till dej för goda råd i köket.
Kramar från Mor

 

Lottis

18 september 2007 18:33

Hahah! Du e ju för go! Hahaha! en annan mycket bra ursäkt är att man faktiskt måste passa på och unna sig lite innan alla hemska månader kommer med räkningar och mindre CSN. Köper jag inte lite kläder nu, kommer jag inte att ha råd på hela hösten....
En annan välfungerande ursäkt är att man inte kan koncentrera sig på sina studier om all ens tankeverksamhet måste gå åt till att bekymra sig över hålen i garderoben...
Hehe ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...