Då var man alltså husägare. Med tanke på att jag bara för ett drygt år sedan bodde i en studentkorridor där jag inte ens hade eget kök får man ändå säga att min boendekarriär gått snäppet mer spikrakt uppåt än min professionella, men kanske är det lika bra i nuläget med tanke på att vi nu i ett antal veckor framöver troligtvis kommer behöva lägga allt krut på att vitmåla träpaneltak och tapetsera.

De som känner mig vet att min verklighetsförankring vad gäller tid inte alltid är den bästa vilket gör att hela husfixarprojektet upplevs lite olika arbetssamt av mig och Joel. I min värld är nämligen fixandet klart lagom till man börjar jobba igen efter semestern (för att lite visa hur mycket tidsoptimist jag är kan tilläggas att semestern som inte ens påbörjats varar till den 21 juli) medan det i Joels värld är fråga om ett projekt som troligtvis kommer att dröja fram till jul innan det är färdigt. Utifrån detta kan man ju snabbt räkna ut för vem det här pysslandet känns minst jobbigt, givetvis den som tror att det kommer ta cirka tre veckor (tio dagars semester medräknad).

Efter dagens besök i huset inser jag faktiskt sakta, men tämligen säkert att det kommer ta betydligt mer än tre veckor att måla samtliga träpaneltak i ett 117 m2 stort hus. Men samtidigt kan jag bara se fram emot den tid som kommer med oerhört mycket förväntan för att fixa ett riktigt hem från scratch tillsammans med någon hör ändå till de stora händelserna i livet.