Ja, ungefär så skulle man kunna sammanfatta veckan som gått. Sedan i söndags har jag med hjälp av Statens Järnvägar färdats fram genom vad som borde vara ett snötäckt vintersverige, men som vi alla vet är snö inget det funnits särskilt gott om denna vinter. Det var snarare ett vindpinat, nedregnat och grått landskap som väntade en då man steg av tåget i Tibro där den första anhalten var. Det var i denna metropol som det nya året skulle firas in och det med besked. en riktig nyårsfest med trerätters middag och trevligt sällskap gjorde att det nya året firades in på ett av de trevligare sätten jag upplevt.
Efter en sådär fyra timmars sömn bar det redan på nyårsdagen av till Skövde, där en lika trött kusin väntade. Då vi båda var ungefär lika pigga spenderades dagen helt lämpligt framför Play Station2 med nya singstar, detta helt galet roliga tv-spel där man genom att sjunga för full hals blir poängsatt efter sina sångtalanger. Aningen för självsäker hade jag nog trott att ett sånt spel skulle lämpa sig perfekt för mig, men jag såg mig bli utklassad av min kära kusin mer än en gång =)
Dagen därpå var det så dags för den sedvanliga shoppingturen, som ju alltid måste göras då man kommer till en ny stad. Utan att skämmas för mig inhandlades diverse kläder, som ju säkerligen hade gått att klara sig utan, men är man på semester så är man. Även om många säkerligen inte skulle räkna en vistelse i Skövde som någon semesterresa, anser jag att alla platser som inte är hemma är legitima att kalla för semesterorter om det leder till ett rättfärdigande av att spendera onödigt mycket pengar och ha roligt. Är man på semester är det alltid mer accepterat att slösa pengar med ursäkten att "man faktiskt är på semester och aldrig skulle göra så hemma". Sen hade jag visserligen varit glad om jag kunde leva efter detta motto och enbart slösa pengar när jag är på så kallad semester, men det är nog helt enkelt så att jag bör erkänna att det inte finns minsta tillstymmelse till sparsamma och ekonomiska tankegångar i mitt huvud och att det även på hemmaplan finnas utgifter som kan verka oförklarligt onödiga :)
I sann semesteranda var det dags för filmtittande och eftermiddagstupplur när Skövde city var avklarat och det var enligt tradition samma sorts film som hyrts, det vill säga en romantisk komedi, sådär lagom intelligensbefriad att man utan minsta ansträngning följer handlingen. På så sätt kan man strunta i de egna vardagliga grubblerierna och istället förundras över smidigheten i hur saker och ting förflyter i amerikanska filmer, där man efter ett antal år av kärlekstorka helt otippat träffar på nån gammal kompis från skolan och inser att det ju var mannen i ens liv och sedan lever lyckliga i alla sina dagar tillsammans. Saken är bara den att jag själv vid närmare eftertanke har lite svårt att se någon av grabbarna från min skoltid som acceptabla pretendenter till mina känslor. Sen finns det ju även höjdarfilmer i stil med den där den snygge skådespelaren helt sonika faller för kassörskan i snabbköpet. Kanske är det just osannolikheten i amerikanska "chic flicks" som gör att man gillar att förkovra sig i dem. Jag menar, det är ju inte så ofta som Johnny Depp med diverse skådespelarkollegor traskar in på Hemköp och deklarerar sin kärlek till oss kassörskor =)
Hur som helst var det inte bara filmtittande som gällde, utan spel som Geni och Värsta Språket hann spelas så lite fick man gnugga geniknölarna, dåliga filmer till trots...
Efter ett antal missförstånd, vilket jag ju kan vara en mästare på bar det i alla fall av till Örebro på onsdagsmorgonen. Tanken var att min rara vän Kia från Linde skulle möta upp i Örebro på förmiddagen, men då jag inte lyssnat ordentligt på saker som bestämts visade det sig att hon var upptagen med att hjälpa en annan kompis att flyttpacka. Vårt möte flyttades därför fram till kvällen som tillbringades i Lindesberg med en massa frankrikenostalgi.
Det var efter beskedet om att Kia inte kunde komma in till Örebro på morgonen som den lilla lantisen man är, började undra hur man skulle fördriva tiden av väntan som var innan mitt lilla resesällskap skulle anlända till Närkes största stad. Till en början våndas så den rastlösa unga fröken över hur hon alldeles själv ska sysselsätta sig i den stad hon aldrig besökt annat än för att äta på en Mc Donalds-restaurang som inte ens ligger inne i stan utan utmed motorvägen. Men efter tågresan hade jag mentalt laddat upp för hur jag skulle gripa mig an denna för mig främmande stad. Med resonemang som att jag faktiskt helt själv ska bege mig till sydligare breddgrader (och då menar jag utrikisika sydliga breddgrader och inte Skåne eller nåt i den stilen) i slutet av denna månad för att vara iväg tills maj, övertygade jag mig själv om att en och en halv timme själv i Örebro kanske inte var så farligt ändå. Istället begav jag mig så till stan och Örebro visade sannerligen upp sig från sin bästa sida då solen sken och det för en gångs skull inte var regntunga skyar som mötte en då man blickade upp mot högre höjder.
Min oro visade sig också vara helt obefogad och det borde jag ha kunnat räkna ut redan innan jag hoppade av tåget. Att spendera en dryg timme i en stad där det erbjuds ett antal butiker av olika slag är ju ingen större svårighet. Dessutom så kan det vara väldigt skönt att för en gångs skull sköta sig själv och gå i sina egna tankar när man kollar runt efter nya saker att fylla garderoben med =)
Vid lunchtid kom så Daniela och Rebecka med sitt tåg hemifrån Markbygden och det var då hög tid att utforska staden på riktigt. Då syftet med vår resa var att utvärdera Örebro vad gäller eventuell framtida flytt för studier dit. Jag var visserligen tämligen övertygad redan innan vi åkte att det är där jag kommer att tillbringa mina studieår eftersom det jag vill läsa inte finns någon annanstans, men vårt lilla studiebesök gjorde mig än mer välvilligt inställd till staden. Under det dygn som vi ändå tillbringade i staden ägnade vi oss åt noggranna poängsättningar där intrycken från Örebro jämfördes med lilla Kinna. I denna undersökning där poängen kan delas ut lite hur som helst indelades ändå upplevelserna under en rad rubriker med olika underkategorier. Jag som då inte kan säga att jag har någon extrem lojalitet gentemot min hembygd var kanske aningen frikostig med poängutdelningen till Örebro, men jag skulle ändå tro att vår lilla trio skulle kunna enas om följande poängställning:

Sevärdheter:Örebro slott - Mor Kerstin statyn 3-0

(japp... många poäng på samma gång, men vadå det är ett slott!)

Cafén:
Bara Vara - Café Träffpunkten 1-0

Vattendrag:
Svartån - Viskan 1-0

Köpcentrum:
Krämaren - Affärshuset Punkten 0-1

(aldrig trodde jag att det skulle vara möjligt att vår lilla galleria i Kinna skulle vinna i en liknande undersökning, men Punkten ger åtminstone inte öststatsvibbar på samma sätt som Krämaren)

Dialekt:
Örebrognäll - Marbodialekt 0-0

(Ja, det där med dialekten är man allt lite besviken på! Inte en enda person jag mött har vittnat om att Örebro är beläget i gnällbältet)

Nåväl... Denna poängsättning är endast en liten sammanfattning av allt som tycktes om staden under den lilla tid vi var där, men man skulle väl kunna säga att intrycket man fick var positivt. Dessutom har en hel del ordentliga turistfoton tagits framför slottet och andra trevliga ställen i staden.
Och som om inte de klyschiga turistkorten var töntiga nog gjordes även en revival av den så kallade högstadiehanden. Jag vet inte om detta kanske är ett begrepp som endast känns till av oss 80-talister, så låtom mig därför förklara. Den så kallade högstadiehanden är en term som används för att förklara det fenomen som allt som oftast syns i skolkataloger från högstadiet och i vissa sällsynta fall även i gymnasiekataloger. Det är alltså när en person (gärna en av de "coola") lägger sin hand på den framförvarande personens axel. Vad detta tjänar till vet man inte riktigt, men kanske är det för att det är viktigt att på nåt sätt visa någon slags samhörighet och att man är väldigt mycket "bundis" med denna person vars axel pryds av ens högstadiehand. Till denna högstadiehand krävs även en speciell mimik, eftersom man om man ville vara cool på högstadiet inte fick se glad ut. Att man inte ville le kunde ju ha att göra med att många tandrader på högstadiet täcktes av järn i form av tandställning och enda sättet att dölja detta då var att inte le. Hur som helst har vi kommit på att vi ändå diggar denna högstadiefetisch, trots att den är extremt töntig, men med glimten i ögat blir den för oss galet rolig eftersom den påminner oss om en svunnen tid =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...