Efter vissa reaktioner på mitt förra inlägg kan jag säga att jag redan vet... det hade verkligen varit föredömligt att ladda upp bilder efter att jag så noga berättat hur många foton som tagits under vår Örebrovistelse. Men, till saken hör att unga fröken kanske inte alltid är den mest tekniskt lagda, åtminstone inte när det handlar om problem som ska lösas via datorn. Sen vill jag dock poängtera att jag i mångt och mycket annat kan vara teknisk så det förslår. Exempelvis vad gäller att skruva isär cd-spelare för så leta upp den felande länk som orsakat stor irritation genom att inte läsa av cd-skivorna som den skulle. Därmed inte sagt att jag kunde åtgärda problemet, men jag har sällan känt mig så teknisk som när jag fick svara "jag har monterat ihop stereon efter att ha plockat isär den" då min kompis frågade vad jag haft för mig under dagen. Sen att man kanske utelämnade vissa detaljer såsom det faktum att cd-spelaren fortfarande inte fungerar kan man ju strunta i =) Nejdå, helt värdelös på tekniska fenomen är jag faktiskt inte och jag känner här att det är på sin plats med ett försvarstal efter att ha avslöjat ovanstående detaljer som troligtvis får mig att framstå som en teknisk dummie. Så därför ska jag helt förbehållslöst strunta i den svenska jantelagen och berätta om alla tekniska under jag faktiskt åstadkommit under mina knappa tjugo år.
Redan som treåring lärde mig pappa att trycka igång videon, så att jag helt självständigt skulle kunna se på fantastiska barnprogram som Doctor Snuggles och Trolltyg i Tomteskog. Jag måste säga att det nog till stor del var taktiskt av föräldraskapet att lära sin dotter att själv sköta videon eftersom de då kunde hålla sig på behörigt avstånd då vinjettmusiken till Doktor Snuggles för sådär hundratjugotredje gången ljöd från den vita teven (japp...väldigt 80-tal med vit tv). Doktor Snuggles car nämligen en av de få filmer jag hade inspelade vid tre års ålder, då detta begav sig innan det att man varje jul fick en disney-klassiker i julklapp.
Åren förflöt väl där ett tag utan några nya framsteg inom tekniken för min del och detta kan ha berott på att jag egentligen var lite liten för att själv kanske intressera mig för sådana saker. Men det kan även ha att göra med att slutet av 80-talet var något av en gråzon där det nog inte hände så mycket på den tekniska himlen. När sedan det nya och hippa 90-talet tog sin början fick ju pappa dock reda på den nya grejen med cd-skivor. Då var det återigen dags att dela med sig av sitt tekniska intresse till dottern som snart var lika haj på att byta cd-skivor som de vuxna medlemmarna av familjen. Att jag sedan råkade spilla såpbubblor i cd-spelaren kanske fick föräldrarna att så smått försöka hålla mig på behörigt avstånd från hemelektronikprylar ett tag.
Snart växte dock det egna intresset för prylar som var hi-tech och mitt första minne av enorm fascination för något elektroniskt var den lycka det gav att få spela 8-bits nintendo hemma hos kusinerna. Tilläggas bör också att denna fascination inte riktigt lagt sig än. För ett tag sedan när jag var på inflyttningsfest stod där så ett 8-bits nintendo på tv-bänken. Det föll sig alltså så att grabbarna och jag blev sittande framför tv-spelet för att än en gång tas tillbaka till barndomen genom att följa Super Marios öden och äventyr. Sedan att intresset för Mario, Prinsessan Toadstool och Luigi kanske var aningen mer avsvalnat hos dessa grabbar än hos mig kan så vara, men ändå... Nintendo 8-bits är ändå något speciellt =)
När man så efter det första mötet med nintendo kommit upp i den åldern att man samlat på sig tillräckligt med pengar för att köpa ett eget nintendo (företrädelsevis genom att ihärdigt sälja jultidningar) var 8-bits för längesedan omodernt och det var nu uppföljaren Super Nintendo som gällde. I rask takt förnyades tv-spelslagret, men då ännu en upphottad variant av nintendo kom var jag som den lojala konsument jag var tvungen att införskaffa även detta. Det är därför min tv-bänk även pryds av ett Nintendo 64.
Jag måste även erkänna att det inte enbart varit inom tv-spelsvärlden jag följt med i trenderna. Jag var också (kanske man bör tillägga otaktiskt nog) en av de första i min bekantskapskrets som skyndade för att skaffa en minidisc. Ja...alla kanske inte känner till minidiscen och just det faktum talar ju för att den kankse inte hade någon större genomslagskraft. den ersattes väldigt snart av mp3-spelaren. Men jag var min minidisc trogen och det skulle ta ett tag innan jag gick omkring med en mp3-spelare runt halsen som ett annat smycke. När jag väl gjorde det gjordes det åtminstone rejält. Först i form av en liten silvrig spelare som i somras byttes ut mot det rosa mp3-vidundret =) Och ja...det var hörlurarna till denna som blev söndertuggade av katten, som jag inte riktigt förlåtit än =P
Såhär när jag plitat ner mina upplevelser av teknikens små mästerverk inser jag dock att jag kanske inte alls är så teknisk som jag vill påskina. Det verkar snarare som att jag är en prylgalen tekniktönt som bara gillar att ha de nyaste sakerna, men det kanske inte betyder att man är teknisk?

Teknisk eller inte så har hela dagen ändå tillbringats framför datorn. Jag har ägnat hela dagen åt att i ordbehandlingsprogrammet på laptopen renskriva anteckningar inför min franska litteraturhistorietenta som kommer att äga rum imorgon. Jag lider nämligen av något underligt symptom som innebär att jag inför tentor känner ett trängande behov av att skriva ner det jag ska lära mig. På något underligt sätt har jag känslan av att jag bara kan lära mig något som jag skrivit. Därför har 26 A4-sidor printats ut för att jag nu ska kunna plugga på det riktigt ordentligt.
En annan bedrift jag lyckats med idag var att på ett helt omedvetet sätt demonstrera att julen trots allt är slut nu. Med yviga rörelser, eller jag vet egentligen inte hur det hela gick till, lyckades jag välta ner en av mammas otaliga julprydnader som följaktligen gick sönder. Sen om det var någon slags freudiansk gest som vittnar om min undermedvetna längtan efter att julen kan ta slut nu vet jag inte. Men kanske är det så att när någonting ska sluta är det bäst att det sker ordentligt. Som i helgen till exempel. Trettonhelgen är väl den helg då man passar på att suga ut det sista av julen, för man inser att det kommer att dröja ett helt år innan den kommer tilbaka. Efter att ha sjungit och spelat julsånger i kyrkan på lördagen tillbringades söndagkvällen hemma hos kompisen, där julgodiset prompt skulle ätas upp. Så jag känner nu att jag har fått en tillräcklig dos av jul även denna gången och önskar nu bjuda såväl porslinstomtar, granar och annat julpynt trevliga månader i ide i lådor och skåp fram tills dess att de ska plockas fram i december igen =)

Nåja... dags att återgå till den härliga inlärningen av franska litterära strömningar och författare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...