Morgonkaffet dracks idag framför tv'n där Amélie Poulains fantastiska öde rullade förbi. Denna underbara film bäddar verkligen för dagdrömmerier, men frågan är bara om Kinna någonsin kommer att kunna mäta sig med ett vårlikt Paris? Visserligen utstrålar min kära storasyster ordentliga "Amélie-vibbar" med sin nya frisyr. Men trots detta och även om solen skiner och vår lilla småstad ändå visar sig från sin bästa sida kan nog ingenting jämföras med min romantiserade bild av Frankrike. Ingen annanstans i världen skulle det vara trevligare att jobba på ett inrökt café, eller att inleda varje dag med torra baguetter till frukost. Inte heller någon annanstans skulle man tycka det var acceptabelt att vänta på en flera minuter försenad buss på grund av att busschauffören stannat för att springa till närmsta tidningsstånd för att köpa ett exemplar av Le Monde. Men jag lovar, min romantiserade bild av trikolorens land kommer sträcka sig längre än enbart intryck från tv-rutan. Snart är jag där igen, men till dess får jag nöja mig med mina dagdrömmar. För visst är det vad som får en att stå ut med den sönderregnade vardagen. Problemet är bara att det kan vara "tuffa tider för en drömmare", som jag skulle uttryckt mig om jag varit blonderad 40-åring bosatt i Halmstad. Men det är jag inte. Frankofil som jag däremot är säger jag således att "les temps sont durs pour les rêveurs", men längtar ändå hoppfullt efter våren som ska tillbringas på betydligt sydligare latitud än Kinna =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...