Ja, det skulle man faktiskt kunna säga. 06:00 ringde väckarklockan i lördags och alla som känner mig vet att jag inte gärna hoppar upp ur sängen vid denna tidpunkt på dygnet. När man dessutom befunnit sig ute i skogarna kring Torestorp kvällen innan och spelat spel och träffat sina underbara gymnasiekompisar och inte kommit hem till sitt casa innan midnatt kändes ett uppvaknande klockan 6 väldigt tidigt. Men, upp och hoppade gjorde jag och en dryg timme senare bar det av i den lilla lastbilen lånad av Fredrik (tack för det!) och destinationen var mitt nya hem, vilket vill säga Örebro. Nu har man ju aldrig kunnat beskylla mig för at vara välorganiserad, men jag hade ändå varit förutseende nog att titta i en kartbok för att se vilken väg som skulle vara lämpligast att köra för att nå slutmålet. Efter att med linjal mätt vägsträckan och dessutom analyserat KAKs betygssättning av vägarna kom jag så fram till att vägen om Jönköping skulle vara den bästa. JA, här kan ju vem som helst som vet lite grann om Sveriges vägnät genast förstå att det nog är den dummaste väg du kan ta, men när denna väg av KAK klassats som 4-stjärnig, medan E20 endast tilldelats 2 stjärnor kändes det ändå som ett säkert kort. Det visade sig ganska snart, närmare bestämt strax efter Jönköping att denna väg var tämligen värdelös. Att köra igenom varenda mindre stad såsom Vadstena, Ödeshög och andra orter (som ju i andra sammanhang säkert är trevliga) när vad man egentligen bara vill blåsa på och avverka mil i så snabb takt som möjligt är faktiskt rätt frustrerande. Särskilt då om man har en Chrysler Voyager, modell äldre framför sig som hela tiden kör 10-15 km under hastighetsbegränsningen. Nu finns det ju någonting som heter omkörning tänker väl ni då, men saken är den att vägar som är av det mindre slaget inte alltid lämpar sig att göra omkörningar på. Tids nog kom vi i alla fall förbi denne såsige bilförare, men ett ödesdigert misstag gjordes då förarbytet skedde alldeles för långsamt vilket ledde till att vår vän i Chryslern tuffade förbi oss och ännu en gång befann vi oss bakom den himmelsblå minibussen.

I vilket fall som helst anlände vi till Örebro drygt fyra timmar, ett antal koppar kaffe och många mindre trevliga utrop över den såsige framförvarande bilföraren senare. Då skulle också roller och penselset inhandlas eftersom målning av mitt babyblåa rum var det huvudsakliga målet med Örebrotrippen. Sedan ett tidigare besök i Örebro kände jag turligt nog till den trevliga färgbutiken Magnussons färg som nu kunde tillstå med såväl roller och tråg till mig, den ovane “gör-det.självaren”. Tidsbristen var ju ett faktum redan då vi vid 12-tiden insåg att man nog var tvungen att fylla magen med någonting i matväg. Därför var det först vid ettiden som måleriet kunde startas upp och detta efter att ha kånkat upp ett antal flyttlådor och kassar med böcker till rummet. Men ännu en gång skulle min oorganiserade sida visa sig. Fröken Magnusson hade ju inte packat ner någon skruvmejsel så gardinstångsfästen och hatthylla kunde ju inte skruvas ner, vilket ändå var en nödvändighet inför målningen. Därför inleddes en jakt på skruvmejsel och denna hittades hos en granne vid namn Sebatian, så på sätt och vis ledde denna oorganisation till att jag kunde frottera mig med mina nya grannar. När så allt som skulle skruvas ner var nerskruvat insåg jag ganska snabbt att maskeringstejpen inte skulle räcka. Därför gav jag mig ut på jakt efter sådan. Medhjälparen Frida lämnades kvar i rummet med roller och pensel i högsta hugg medan jag rullade iväg för att finna det jag sökte på en närbelägen OKQ8-mack. Och vilken mack det var! Allt mellan himmel och jord fanns att tillstå där. Det var som ett Skene Järn i miniformat. Jag kände att det var som ett tecken från ovan och varför ska jag nu förklara. Jag vet inte om det är allmänt känt, men jag har under en längre tid närt en liten dröm om att få jobba på en bensinstation. Fråga mig inte varför, men enligt mig verkar bensinmacksjobb vara det perfekta extraknäcket. Kanske har det nåt med min uppväxtmiljö att göra. Att varje dag blicka ut över pumparna på Statoil tvärsöver gatan kanske har sat sina spår. Dessutom var ju Statoil när man var liten det ställe där godiset aldrig tog slut och dessutom det ställe som försåg en med vhs-kassetter som Bumbibjörnarna eller Bernard och Bianca när man var sjuk och fick lov att hyra film. Men vad som idag lockar mig med bensinmackar är att man då om dagarna kan spana på snygga bilar, servera bullar och kaffe till förbipasserande bilister, sälja biltvättar och ja, helt enkelt pyssla med lite allt möjligt. Sen kan ju detta vara en helt felaktig uppfattning, men jag lever gärna i tron om att detta är just så roligt som jag tror. Och vem vet, en dag kanske jag får sköta min alldeles egna bensinmack =)

Slutligen blev rummet målat och medan färgen torkade hanns även en tur till Ikea och Jysk med innan det var dags för att måla en andra gång. Orutinerad målare som man är skedde denna andra målning i vad som skulle kunna sägas vara ett alltför dunkelt ljus, så just nu lever jag i spänning över hur det egentligen ser ut i rummet. Jag menar i halvmörkret som var då vi målade såg det ju väldigt bra ut, men i dagsljus kan det vara helt annorlunda, men den som lever lär få se J

En lång dag var vad det blev och strax efter 2 på lördagsnatten satte jag nyckeln i låset på Boråsvägen här i Kinna.

Cirka fyra och en halv timme senare ringde klockan igen. Onödigt tidigt tycker kanske många, men fröken Magnusson har den mest rossliga och raspiga morgonrösten som går att finna och när då kyrksjungning står på schemat klockan tio krävs några timmars vakenhet för att få igång stämbanden. Rösten hittades turligt nog och såväl sjungningen som pianoklinkandet gick väl som förväntat.

Kyrkkaffe efter gtj blev det inget med, men däremot söndagsmiddag hos mormor. Riktigt roligt var detta då vi bägge var på vårt alldeles bästa humör. De sedvanliga två partierna kortspel spelades också och det var en väldigt trevlig ”bonding” mellan mormor och barnbarn. Denna “bonding” över generationsgränserna fortsatte även på kvällen då kvällsvard bjöds på hos farmor och farfar. Så bortskämd var vad jag blev denna dag och tur är väl det, jag kör nämligen med en taktik att i mesta möjliga mån hamstra nu innan flytten med onyttigheter och så eftersom jag med många andra ibland tvivlar på min kulinariska förmåga =)