Ja gott folk... Såhär på tröskeln till en ny epok i mitt liv kände jag att det var dags att dra igång med bloggandet igen. Kanske är dessa inledande rader aningen högtravande, men lite sanning ligger ändå bakom dessa aningen pretentiösa ord. Snart påbörjas en ny period i unga fröken Magnussons tillvaro som kommer att väcka henne till liv från America’s Cup-dvalan hon fram tills nu befunnit sig i. Nespresso-kaffe kommer att bytas ut mot hederligt bryggkaffe, restaurangbesök kommer ersättas av pasta som troligtvis kommer vara allt annat än “al dente” och den hyfsat obegränsade möjligheten att spendera det man tjänar på kläder och skor lär väl förvandlas till en utopi som inte lär återupplevas än på ett antal år. MEN, viktigt är att poängtera hur taggad jag faktiskt känner mig att kasta mig in i den livsstil som kallas studentliv! Och detta med besked. Unga fröken lämnar sin trygga radhusuppväxt för 18 kvadrat med kök som ska delas med ett antal andra studenter. Dessutom har jag på många sätt fått intrycket av hur många i min omgivning till en viss grad tvivlar på min förmåga att hushålla med såväl pengar som mat, men saker har förändrats. Efter ett halvår som au-pair har man allt blivit lite pyssligare och husligare, men visst det där att vara ekonomisk har väl ingen någonsin beskyllt mig för att vara. Dock är det ju vida känt att solen har sina fläckar och så även jag =)

Hur som helst var det igår dags att hämta nycklar och skriva på hyreskontrakt. Till att börja med kan ju berättas om mitt något ostrukturerade förhållningssätt till det här hur man ska gå till väga då man söker bostad. Helt okunnig i området som jag är kom det lite som en chock när jag i slutet av juli inser att man bör ha tak över huvudet då man ska studera och att detta inte fixar sig självt. På så sätt kom det sig att jag så att säga “tog det jag fick”, det vill säga 18 kvadrat i korridor utan att ens ha beskådat detta lilla rum. Därför var det med aningen nervösa steg som jag satte nycklarna i låset till dörr 305 på Studentgatan 20. Ingen större chock gavs dock eftersom 18 kvadratmeter inte kan vara mycket mer än 18 kvadratmeter rätt och slätt. Det enda som däremot störde mitt väl utvecklade “estetiska sinne” var den dödssynd som en tidigare hyresgäst begått, nämligen den att måla väggarna i en ljusblå färg. På så vis visade sig mina förutfattade meningar om ljusblått som färg vara helt osanna. Jag har nämligen alltid i min enfald trott att ljusblått varit reserverad som färg i barnkammare, som klatschig färgklick i HSB’s trappuppgångar dekorerade med svampduttade klichémönster à la tidigt 90-tal, samt som ett lite mer maskulint alternativ för brats som inte vill ha ljusrosa pikétröjor till den blonda backslicken. Men, ännu en gång har en förutfattad mening krossats och jag kommer alltså träda in i studentlivet med ett nytt, lite mer ljusblått perspektiv på tillvaron. Fast sanningen att säga kommer nog den himmelsblå färgen på väggarna snart att bytas ut mot en något mer jordnära färg, som snart kommer få mig att glömma minsta lilla tecken av ljusblått. Och först då kan trivselfascisten inom mig komma fram och i bästa Ernst Kirschsteiger-anda förvandla detta studentrum till en extremt hemtrevlig liten tillflyktsort! Nåväl, mer om färgskalor, studentliv och annat lär följa inom en inte alltför avlägsen framtid!