Så var det då äntligen dags för årets Juristmässa att gå av stapeln vid Örebro Universitet. Som av en händelse kom det sig att fröken magnusson blev involverad i arbetet kring denna mässa och hade således lite att pyssla med under dagen. Dock hade jag fått det ärofyllda uppdraget att agera chaufför vilket ju passar mig alldeles ypperligt då det finns få människor som likt mig tycker så bra om att köra bil. Att dessutom få åka omkring i en allt annat än gammal V50 gjorde ju inte uppdraget mindre angenämt. Därför var det med lätta steg man hoppade ur sängen i morse även om väckarklockan ringde okristligt tidigt, men bara tanken på att få tillbringa större delen av dagen med att koldioxidförgifta moder jord med en Volvo V50 gav mig extra styrka för att möta dagen.

Tillsammans med en av mina bundsförvanter Alexandra startades dagen med ett besök på Axa där bröd skulle hämtas upp. En föga intressant start på dagen kan tyckas, men till saken hör att vår lilla visit på Axa bjöd på en nostalgitripp utan dess like. Redan vid ingången där ett litet käckt askfat(små askfat i metall känns trots allt väldigt dåtid...) prydde vägen började varningsklockorna ringa och man kunde ana att detta var en arbetsplats som knappast fått sig en upprustning av Ersnt Kirschsteiger med kollegor. Denna vår föraning visade sig också stämma, då inredningen på kontoren var ohjälpligt inspirerade av det välsignade decennium då storasyrran växte upp, nämligen 70-talet. Orangea gardiner, trämöbler och plastblommor är bara några av de inredningsdetaljer som vittnade om frånvaron av någon med stil. Med detta vill jag inte åberopa mitt eget tycke och smak som skolexempel, men i ärlighetens namn finns det få ursäkter som förvandlar smaklösa plastblommor och orangea gardiner till legitima dekorationer.

En och annan mil kördes idag och förutom att bidra till miljöförstöring med mitt okynnesåkande har jag även bidragit till att göra Örebro Stad glad. Det är nämligen bara att gratulera dem då de snart blir 1000 kronor rikare tack vare min felparkering då jag skulle hämta upp mässutställare på tågstationen. Aldrig tidigare har jag fått en P-bot, men någon gång skall ju vara den första. Dessutom har jag funderat lite på vad jag skall göra med "alla" mina pengar så det känns skönt att åtminstone slippa fundera på det nu.

Hur som helst har körande varit lite av dagens tema. I denna kontext skulle ordet körande kunna läsas med ett "sche-ljud" och betyder således bilkörning. Man kan även om man vill uttala körande med "k-ljud" och på så vis få fram min kvällsaktivitet. Medan alla andra involverade i Juristmässan samlats på Clarion för att äta tjusig middag med utställare och föreläsare tillbringade jag min kväll med genrep av Mozarts Requiem. Lite trist kan tyckas för vissa, men betänk hur jag är van vid dylika Askungekvällar sedan min tod som au-pair. Många var de gånger då halva America's Cup begav sig på Louis Vuitton-baler och jag satt barnvakt. Därför är jag så att säga lite van vid att hitta på "vad är väl en bal på slottet...-ursäkter" för att intala mig själv hur jag antagligen har mycket trevligare än de som just i detta nu dinerar inne i stan.