Ja, sa skulle man kunna uttrycka sig. Nar det for en gangs skull i Sverige ar ett agreabelt klimat som liknar Medelhavsvarmen beger man sig soderover och mots av ett strilande regn nar man stiger av planet. Det var minst sagt otippat och fick mig igarkvall att lite forsynt undra om det trots allt finns nagon rattvisa i varlden.

Hur som helst finns det som bekant ingenting som kan rubba mina varma kanslor for detta mitt favoritland som jag nu befinner mig i. For de som kanner mig asyftas givetvis Frankrike (och de som inte kanner mig sa val kan antagligen av bloggens namn rakna ut det...).

Hemma i saker hamn sitter jag nu hos "la famille" i Peypin d'Aigues vid skrivbordet dar solen silar in genom fonstret, blickar ut over vinodlingar och andra till den franska landsbygden tillhörande fenomen. Jag inser att det skulle kunna vara har som jag borde vara alltid. Har dricker man underbart gott kaffe ur Senseomaskinen, man ater Cenovis pa mackan till frukost, man har en storslagen natur runtomkring sig (sen kan man ju visserligen fraga sig nar jag borjade vardesatta landsbygd, men anda. Overdriven romantisering av "la france" ar trots allt det jag kan bast), ett antal meter utanfor dorren kan man plocka vallmo pa nagon av angarna likt nagonting fran en Monettavla, Medelhavet ar inte sarskilt langt bort och framforallt far jag chansen att utveckla mina redan tamligen goda "social skills" och konversera med nya manniskor och detta pa ett av de i mitt tycke oerhort raffinerat sprak. Ja, har trivs jag onekligen bra med tillvaron och den galna separationsangest som jag hade for ett par dagar sedan tycks narapa som bortblast.

Naväl. Apéritif och middag med la famille väntar (latom oss har bara sla ett slag for det oerhort sympatiska fenomenet apéritif...) och väntar gör ocksa barnen. Undertecknad har nämligen skämt bort dem sa till den grad att de vet att gedigen paketutdelning väntar nar mademoiselle magnusson kommer pa besok.

(visst är det ocksa härligt att unga fröken ocksa sa här i slutskedet av blogginlägget inser att den för franskan säregna sprakliga finurligheten tréma även lämpar sig för egenkonstruktion av svenskans ä och ö sa att patagligheten av att hon sitter ett antal hundra mil söderöver minskar...)