Jag, liksom många andra tjejer, älskar överraskningar. Inte överraskningar av typen "älskling, jag glömde handla så vi har inget toapapper, bara så du vet". Nej överraskningar får gärna innehålla blommor, omslagspapper och cellofan. Eller kanske ännu hellre överraskningar i stil med de bästa tjejfilmerna (Japp, jag har sett dem alla), där mr. right kärlekstörstande rusar förbi både incheckningsdisk och säkerhetskontroll för att hinna fram till sin käresta för att bedyra sin kärlek innan hennes plan lyfter (slutet gott, allting gott). Som synes har jag sett en och annan romantisk komedi för mycket och för att ta mitt eget liv som exempel har det inte getts alltför många tillfällen till dylika insatser, det skulle väl vara om den käre maken hade spurtat efter mig till bussen någon morgon isådana fall :) Ska man dessutom rannsaka sig själv en smula har man troligtvis inte imponerat på överraskningssidan själv heller...

Det finns såklart otrevliga överraskningar, såsom restskatt och kreditkortsräkningar som kommer som brev posten. Andra lite mindre uppskattade överraskningar kan äldre bilar bjuda på, då de inte är så värst pålitliga. Jag är idag stolt ägare till en Opel kadett av samma årsmodell som jag själv, nämligen -87. Med åldern kommer som bekant en ökad medvetenhet och framförallt förstärks vissa egenskaper, såväl goda som dåliga. Framförallt kan jag bland de sämre egenskaperna ta exemplet med avsaknad av servostyrning. Det är knappt att jag med min inte så imponerade kroppshydda lyckas manövrera bilen när det kommer till precisionskörning (som överhuvudtaget inte räknas till min främsta styrka), men en sak har jag lärt mig: försök aldrig köra en bil utan servostyrning vid svår träningsvärk, det känns kan jag lova.

En annan trevliga liten överraskning som min röda pärla kan bjuda på är att vissa dagar inte tillåta mig att ens komma in i bilen. Förra veckan hade jag utrustat mig med "antifrostspray" till rutorna och kände att jag för en gångs skull var i fas med tiden på morgonkvisten. Mycket riktigt var rutorna helt och hållet isfria, men problemet var att jag inte fick i nyckeln i låset. Totalt obegåvad som jag är vad gäller bilar greps jag av panik, men så mycket vet jag att man ibland kan rädda upp en sån här krissituation genom att elda lite med en tändare kring låset och nyckeln. Problemet är bara att tändare är det dåligt med hos ett rökfritt par och det enda som fanns tillstädes var tändstickor. Så där står jag 06:55 med en tändsticksask med broderade små fåglar och hjärtan på (tack mormor för den) och försöker hetta upp ett fruset lås. 20 tändstickor senare har jag fortfarande inte kommit in i bilen och jag ger upp. Det tidigare så välplanerade tidsschemat var inte längre så värst välplanerat och ni vet säkert alla hur dagar som fått en sån start slutar...

Nu är det inte bara mindre goda egenskaper som kadetten besitter, tänk bara vilket privilegie att äntligen få plocka fram sina gamla blandband från tidigt 90-tal och avlyssna dem i en ljudanläggning så fantastisk som de kunde bli i bilar på 80-talet. Dessutom hittar man ibland små guldkorn i bilen. Min farfar som jag övertagit bilen ifrån är en ordningsmänniska av rang, därför fann jag i handskfacket en prydligt förpackad påse med bensinkvitton från -88 som vittnar om en tid då det inte kostade mer än 2 big Mac & Co. att fylla en tank (3,99:- per liter!!). Those were the days...