Som en liten fortsättning på mitt senaste inlägg om hur tider förändras kommer här en liten klyschig tanke om hur “det var bättre förr”. När jag var på mitt tionde år hade jag en brevskrivarådra som var utan dess like. Brevvänner till höger och vänster (företrädelsevis klasskompisar som man ändå såg varje dag i skolan, men detta var på den tiden då muntlig kommunikation kanske var en aning överskattad...) förärades rader skrivna med spretig handstil och ibland kunde även en och annan gåva skickas med kuvertet i form av klistermärken. Men en av de mest hängivna brevvännerna fann jag i min två år äldre kusin och vårt fantastiska och originella system där vi alltid var tvungna att avsluta ett brev med en låttext. Gjordes då inte detta var man tvungen att böta (ve och fasa) 50 öre i nästa brev. Tilläggas bör också att detta bötesbelopp till följd av konjunktursvängningar och inflation höjdes till hela en krona innan vi lade ner detta brevskrivande till förmån för andra saker som sedan ansågs viktigare. Om jag inte minns helt fel var det i denna veva som Super Nintendo fick en väldigt stor betydelse i mitt liv =)

Varför jag nu helt ohämmat tillåter mig att vandra tillbaka längs “memory lane” är för att jag häromdagen blev oerhört lycklig då jag fått ett riktigt brev i lådan. Ett sånt där brunt vadderat kuvert som redan innan det öppnas avslöjar att någon form av överraskning finns däri. Jag menar ett vanligt brev ligger ju bara i ett hederligt, platt och ovadderat kuvert. Till min stora glädje var det mina kompisar från Valencia som nu, väl hemkomna till USA bemödat sig med att komponera en “American mix” till mig “the Swedish fish”. Därför ackompanjeras mitt flyttpackande nu med 127 typiskt amerikanska låtar, vilket är väldigt underhållande. I kuvertet fanns också en stor mängd färgglada och glittrande paljetter vilket gav en härlig konfettikänsla vid öppnandet. Så detta är faktiskt någonting man bör ge amerikaner en eloge för. Deras högt utvecklade känsla för storslagenhet i allt de gör, vilket tilltalar mig oerhört! Så vad jag vill göra är att slå ett slag för kommunikationsformen brevskrivning (nej, jag är inte sponsrad av posten) och då gärna med bifogat blandband J (och ja, jag vet Erik att jag är skyldig dig just ett sådant här brev, men flyttpackning tar mkt tid...)

 

Erik

24 augusti 2007 23:16

Tur för dig att det kom en disclaimer på slutet, annars hade jag skivit dit den själv :)

 

Lottis

30 augusti 2007 14:38

Hahah ja det var tider det! rotade också jag i några gamla lådor innan flytten och fann där mina gamla femlingar! =) Minns du julaftonen då lyckan var total för oss bägge?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...