nja, inte sa gamla när jag tänker efter. Det har inte ens gatt ett ar sedan mina dagar i Valencia tog slut. Dagar tillbringade i sma reflektioner av den stralglans som omgav America's Cup. Jag som när jag lämnade Valencia med tarar i ögonen i juli förra aret trodde att jag lämnade en "once in a lifetime-upplevelse" som aldrig skulle komma tillbaka (vilket visserligen är sant...) fick idag smaka lite pa seglarlivets sötma ännu en gang.

Erkännas bör väl att jag i grund och botten är lite av en landkrabba och knappast är uppvuxen i seglarmiljö. Saken är bara den att man lätt kan vänja sig vid seglarlivets alla tjusningar. Da tänker jag kanske framförallt pa de tjusningar som omger seglartävlingar (eftersom detta ocksa är min enda referenspunkt i sammanhanget...) med det överskott av vackra människor som ända florerar i dessa sammanhang, give aways vart du än vänder dig, access till loungen där i princip allt man kan tänkas behöva finns och framförallt att fa chansen att se en av de vackraste sporterna nagonsin pa nära hall. Ja, som sagt, med risk för att lata ytlig (vilket jag antagligen ocksa är...) skulle jag lätt kunna vänja mig vid dessa sammanhang.

Idag var det alltsa dags att bege sig till Marseille och Audi MedCup, där min "franske pappa" seglar för fullt med det spanska laget Bribon. Ännu en gang fick jag alltsa uppleva minglande i hamnen i ett hyfsat stort seglingssammanhang där man dessutom sprang pa flera bekanta ansikten som jag "antagligen aldrig skulle träffat igen" fran Valencia. Därför har dagen fatt mig att inse att saker och ting kanske nödvändigtvis inte behöver ha ett totalslut enbart för att man beger sig därifran.(Kanske är denna vetskap extra viktig för en san som jag som tar avsked och avfärder allt annat än bra...)

En liten snabbtripp till stranden hanns med och hör och häpna, min främsta dröm som ju bestar i att atervända till Sverige med atminstone ett par extra fräknar kanske kan uppfyllas.

Naväl. Imorgon kommer pa fler än ett sätt att vara dagen D. 30-poängstenta för min trogna vän och vapendragare Frida, som jag ocksa pa eget bevag ska hämta pa flygplatsen och saledes köra bil i den minst sagt intensiva franska trafiken. Bara att ge sig ut med bil här torde vara värt en eloge da jag idag pa nära hall fick uppleva just hur intensiv den franska trafiken kan vara.

Just som dagens glassintag var i full gang händer nämligen nagonting pa gatan cirka tva meter bort. En "monsieur" som lite lojt korsar gatan (jag signalerar här att han disciplinerat nog till och med brukade ett övergangsställe) blir aningen upprörd pa den dam som närapa körde pa honom och slar lite lätt till damens bil. Detta var givetvis inte nagonting han borde gjort. Vad som här händer är det att damen och hennes om möjligt än mer rabiata väninnan tvärstannar bilen mitt i gatan och hoppar ur för att ordentligt skälla pa mannen. Glapord som "espèce de con/abruti/gros cul" (vilka med fördel kan översättas med valfria rejält grova skällsord) uttrycktes av damen, vars ansiktsfärg var ungefär lika röd som min efter mitt senaste aningen misslyckade solariebesök. Men vad ska man säga, är det nagonstans man far uppleva sana här sma dramer i trafiken är det antagligen här

 

Mamma

5 juni 2008 09:14

Kör försiktigt.( en nödvändig kommentar från den ömma modern, som ju har egen erfarenhet av trafiken på nämda plats) Du förväntade dej väl detta inlägg, från undertecknad, misstänker jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...