levnadskonst.

Ja, man skulle kunna säga att det är vad vi ägnat oss åt i Frankrike. Sol, bad, god mat och ett och annat glas gott vin (jag vet, man kan tro att det är en medelålders kulturtant med fyrkantiga, färgglada plastbågeglasögon som sitter vid tangentbordet... jag måste verkligen sluta använda tantuttryck!). Helt enkelt leker livet när man befinner sig på sydligare breddgrader. för att citera en välkänd svensk film bör också tilläggas att vi hade tur med vädret. Efter att närapå vänt och tagit första bästa plan hem igen då jag möttes av ösregn vid landningen i Marseille verkade vädergudarna åsikt då vi begav oss till Nice och lät nådens sol lysa över oss hela vistelsen. Tacksam för detta var naturligtvis vi bleka svenskor som inte ville någonting annat än att lata oss på stenstranden i Nice.

Till skillnad mot våra planer om att vara oerhört kulturella och besöka diverse museum och ägna oss åt andra uppbyggliga aktiviteter (detta var givetvis planer vi smed då vi förfärades över det utlovade regnet, annars ägnas kanske inte tiden i Nice främst åt att besöka museum...) har vi alltså  under vår vistelse inte gjort så särskilt mycket uppbyggligt. Eller jo, en liten nätt solbränna har ändå byggts upp, vilket inte är att förringa. Dessutom har fettreserverna byggts upp, för ätits har det minsann gjort. Jag som i cirka en månads tid haft en kost som till största del bestått av havregrynsgröt då orken till att laga mat helt lämnat mig har nu återigen fått glädjas åt måltider lagade av någon annan och som innehåller mer än ett näringsämne.

Självklart har jag även fått utlopp för min favoritsysselsättning, nämligen shopping. Efter att en senaste perioden varit tämligen avhållsam med inköp släppte jag alla hämningar så fort jag steg av tåget i Nice. Därför kan jag nu glädjas åt en rejäl utökning av garderoben och samtidigt inse att det nog inte bör spenderas några pengar på extremt länge.Unga fröken kom nämligen hem med ett tillskott på cirka två jackor, två par skor, två klänningar, två par nya hörlurar (äntligen kan jag sörja att katten tuggade i sig mina fina rosa sonylurar!), två skjortor och en alldeles, alldeles underbar ny portmonnä (får man använda det ordet egentligen??). Ja, det är bara att inse att mitt förhållningssätt till inköp kanske inte är det sundaste. Den timmen som tillbringades på Galéries Lafayette var ungefär den bästa på hela resan (okej, jag kryddar lite i min berättelse nu...). Fem våningar med idel vackra ting, kläder och inredningsdetaljer får ögonen hos en sådan som jag att gnistra lite extra och ger mig hisnande känslor på samma sätt som det hisnar då man åker uppskjutet på Liseberg. Helt enkelt verkar det som att jag ännu en gång får erkänna att jag är en tvättäkta materialist, vilket kanske inte är så särskilt smickrande...

Som kanske tidigare nämnts led jag av någon form av separationsångest då jag lämnade Örebro. Kanske för att jag alltid tror att hejdåsägande betyder att man aldrig mer kommer att ses igen. Dock fick jag mig en nyttig läxa i Nice. för ganska exakt två år sedan sade både Frida och jag hejdå till två av våra pluggvänner på stranden i Cannes. Det är också ungefär lika lång tid sedan vi såg dessa två vänner. döm därför av vår förvåning när vi springer på dem i Nice. Helt apropå springer man alltså på två inbitna uppsalabor som också de begett sig till de trevliga områdena kring Medelhavet. resten va dagen ägnades givetvis åt att jag med jämna mellanrum om fem minuter utbrast hur totalgalet detta sammanträffande var och om hur liten världen ju är. därför blev den sista kvällen i Nice just så oerhört sympatisk som man vill att en sista kväll skall vara. Middag med underbara vänner som man inte sett på en halv evighet, fotbollsentusiasm med samma underbara vänner (okej, jag bör erkänna att mitt fotbollsintresse kanske inte är det mest genuina men i gott sällskap blir allt roligt!) och minglande utan dess like. 

 

Melinda

14 juni 2008 04:57

Portmonä? Skulle du inte sluta använda tantuttryck?! haha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...