Kvällen innan jag åkte till Frankrike kom jag direkt från Örebro till Kinna med sanslöst mycket väskor. Så mycket väskor att en tågresa inte varit hanterbar. Istället var parenteserna snälla nog att ta en liten nätt tur med caben till Studentgatan, allt för att deras dotter skulle få med sig allt bagage.

Hur som helst har jag idag ägnat hela dagen åt att packa upp dessa sanslöst många väskor. Kanske bör här poängteras att "hela dagen" i min värld betyder ett par timmar eller så, men vad jag vill ha sagt är att det tog sin lilla tid. Jag insåg även att det kanske är dags för ett litet köpstopp för min del. Det är nämligen helt absurt att en så liten människa som jag kan ha så mycket kläder/väskor och skor. Vad som kanske är än mer absurt är ändå det faktum att jag minst ett dussintal gånger i veckan dessutom tänker att jag inte har något att ta på mig.

Många höjer här säkerligen ett ögonbryn och är av den åsikten att jag är den mest onödiga flicka som gått i ett par av sina närapå fyrtiotal par skor. Denna åsikt kan nog vara helt adekvat, men sanningen att säga lider jag av en smärre beslutsångest vilket gör att jag mer eller mindre var tvungen att lösa mitt dilemma på så sätt att jag medförde hela garderoben till min sommarvistelse hos parenteserna.

Vad jag mer ägnat mig åt denna dag har varit att rensa bland gamla ting som mor och far hittat då de städat i källäaren. Gamla skolarbeten, prylar och porslinssaker var vad som fanns bland all bråte och som jag var tvungen att dubbelkolla innan färden går till soptippen. Liksom alltid bjuds man på en nostalgitripp utan dess like och jag kände att jag var tvungen att ställa mig vissa frågor. Exempelvis tror jag att jag håller på att bli gammal. Vissa av de arbeten man gjort i mellanstadiet har jag inte ens vaga minnen av att jag författat. Innebär detta månntro att jag håller på att bli senil?

Emellertid tror jag att det var under denna tid som man började formas till den man idag är. Redan då gjorde sig min rojalism påmind i form av ett gediget arbete om Sveriges drottningar. Dessutom tror jag att grunden till min handlingsförlamning i köksmiljöer som idag är ett av mina starkaste signum (denna del av mitt varumärke vårdar jag visserligen dåligt med tanke på att jag igår gjorde egen müsli och bakade bröd, men ändå...)  lades i de dumförklaringar man fick i hemkunskapen. I det gamla hemkunskapsblocket jag hittade hade vi nämligen antecknat "hur man diskar på ett smart sätt". Direktiven var att först sköja av disken och sen lägga det i vattenbadet för att slippa omkringflytande matrester i diskvattnet. Om det var på detta lilla vis som vi blev behandlade i hemkunskapen, likt mindre vetande individer som inte ens kan diska är det knappast konstigt att mitt självförtroende vad gäller husliga och kulinariska sysslor inte är så välutvecklat.

I vissa fall kan man dock glädjas oerhört över att förändringens vindar blåser i livet. Jag har lyckligtvis lämnat den förkärlek jag då tycktes ha för porslinsfigurer bakom mig och numer är allt som kan klassas som prydnadsföremål saligt gått hädan och kommer förhoppningsvis aldrig mer se dagens ljus igen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...