Ja, lat mig bara fortsätta min aningen överromantiserade beskrivning av det landskap jag nu befinner mig i. För den som inte hängt med i svängarna befinner jag mig som sagt i trikolorens underbara land, nämligen Frankrike. Det är pa den provençalska landsbygden som början pa veckan tillbringats och det i allra gemytligaste anda. Som om inte min frankofili var nog utvecklad innan har den nu ännu en gang förstärkts.

Ständigt aterkommande franska fenomen som "apéro" innan välbalanserad middag följd av inte sa välbalanserat intag av diverse ostar, trerätters lunch som till min glädje avslutades med en dessert vars huvudingrediens var kokos som vi ju redan kommit fram till torde vara 2008 ars smak/dofttillsats.

Dagen startade aterigen med färsk baguette försedd med Cenovis och underbart gott kaffe fran Senseon (jag hoppas att parenteserna om de läser detta inser att min ständiga upprepning av Senseo i blogginläggen skall ge hintar om vad fröken magnusson önskar sig i födelsedagspresent. Man skulle kunna tro att de tva sorters kaffemaskiner de redan försett mig med skulle räcka, men min ständiga jakt pa de perfekta kaffet tycks fortsätta...) för att sedan fortsätta pa en äkta fransk marknad. Jag bör redan här poängtera att marknad i denna delen av världen inte riktigt bör klinga lika negativt som den gör i Svea Rike. Hemmavis har jag nämligen själv en smula svart för just marknader da uttryck som white trash och kranskommunsfräschhet tycks alltför relevanta att koppla ihop med just fenomenet marknad. Sa är inte riktigt fallet här och en förmiddag pa marknaden innebär idel sympatiska upplevelser och inte en enda produkt märkt med "made in china" sa langt ögat kan na. Nej istället innebär fransk marknad inhandling av lokalodlade färska grönsaker och ravaror (jag menar, är det nagon som värdesätter bra ravaror är det ju jag), osannolikt stort intag av fantastiskt gott kaffe, möten med trevliga människor och framförallt den provençalska solen som sken alldeles extra idag.

När man da talar om solen ställs saklart den viktigaste fragan av dem alla hos er. Kommer mlle magnusson att komma hem brunbränd och fräsch efter 11 dagar i la france? För visst är det sa att välgang sommartid enbart mäts efter hur gyllenbrun färg man lyckats anta? Jag menar den som ser sommarfräsch ut har uppenbarligen haft rad att aka utomlands och lata sig i solen och inte behövt arbeta. Dessvärre lär min uppenbarelse inte vittna om nagot ekonomiskt välstand när jag kommer hem. Detta inte enbart pa grund av att de ekonomiska tillgangar jag hade innan min avfärd lär vara tämligen obefintliga vid hemfärden efter de manga shoppingturer som ska ga av stapeln i Nice. Nej avsaknaden om bevis pa att jag varit utomlands i solen kommer enbart att bero pa det faktum att jag dessvärre inte är av den naturen att jag förvandlas till en san där sommarfräscht snygg gyllenbränd uppenbarelse utan otroliga ansträngningar. Nej, jag hör helt enkelt inte till den delen av befolkningen som (ja pa dessa människor tillater jag mig att vara avundsjuk) dels är naturligt blonda och dessutom förvandlas till veritabla pepparkakor om somrarna. Jag kan inte räkna mig till den skaran av befolkningen som är 32-dels samer och uppenbarligen da tal sol extremt bra. Inte heller har jag förmanen att vara av osvensk härkomst och saledes besitta atminstone lite pigmentering. Nej, jag är snarare av den naturen att jag trots otaliga timmar i solen pa sin höjd kan forcera fram en eller tva fräknar om jag har tur (olyckligt nog har denna lilla söta detalj som vi utan pigment brukar kunna slänga oss med avtagit med aldern. Säg den glädje som varar...) och under vissa olyckliga omständigheter anta en kräftröd färg som alltid, alltid förvandlas till samma gamla allt annat än brunbrända nyans. Men hur som helst. Min främsta förhoppning gällande "le bronzage" för den här vistelsen sätts till de dagar som skall tillbringas i Nice just innan hemfärden. En förhoppning bestaende i att atervända till Sverige med atminstone ett dussin nya fräknar och haret i en lite mer solblekt nyans...

Ja, sa skulle man kunna uttrycka sig. Nar det for en gangs skull i Sverige ar ett agreabelt klimat som liknar Medelhavsvarmen beger man sig soderover och mots av ett strilande regn nar man stiger av planet. Det var minst sagt otippat och fick mig igarkvall att lite forsynt undra om det trots allt finns nagon rattvisa i varlden.

Hur som helst finns det som bekant ingenting som kan rubba mina varma kanslor for detta mitt favoritland som jag nu befinner mig i. For de som kanner mig asyftas givetvis Frankrike (och de som inte kanner mig sa val kan antagligen av bloggens namn rakna ut det...).

Hemma i saker hamn sitter jag nu hos "la famille" i Peypin d'Aigues vid skrivbordet dar solen silar in genom fonstret, blickar ut over vinodlingar och andra till den franska landsbygden tillhörande fenomen. Jag inser att det skulle kunna vara har som jag borde vara alltid. Har dricker man underbart gott kaffe ur Senseomaskinen, man ater Cenovis pa mackan till frukost, man har en storslagen natur runtomkring sig (sen kan man ju visserligen fraga sig nar jag borjade vardesatta landsbygd, men anda. Overdriven romantisering av "la france" ar trots allt det jag kan bast), ett antal meter utanfor dorren kan man plocka vallmo pa nagon av angarna likt nagonting fran en Monettavla, Medelhavet ar inte sarskilt langt bort och framforallt far jag chansen att utveckla mina redan tamligen goda "social skills" och konversera med nya manniskor och detta pa ett av de i mitt tycke oerhort raffinerat sprak. Ja, har trivs jag onekligen bra med tillvaron och den galna separationsangest som jag hade for ett par dagar sedan tycks narapa som bortblast.

Naväl. Apéritif och middag med la famille väntar (latom oss har bara sla ett slag for det oerhort sympatiska fenomenet apéritif...) och väntar gör ocksa barnen. Undertecknad har nämligen skämt bort dem sa till den grad att de vet att gedigen paketutdelning väntar nar mademoiselle magnusson kommer pa besok.

(visst är det ocksa härligt att unga fröken ocksa sa här i slutskedet av blogginlägget inser att den för franskan säregna sprakliga finurligheten tréma även lämpar sig för egenkonstruktion av svenskans ä och ö sa att patagligheten av att hon sitter ett antal hundra mil söderöver minskar...)