Ja, nästan obligatoriskt är väl någon slags summering av året som varit. Nostalgin kommer att flöda under denna kavalkad av minnen från 2007!

År 2007 var året då...

...fröken Magnusson började det nya året i Tibro

...januari månad bar med sig stora händelser som bröllop (inte för mig bör väl poängteras kanske...) och avfärd till det stora äventyret

...hela våren tillbringades i Valencia, med allt vad det innebar. 6 månaders au-pairjobbande vid Medelhavet med sin nya franska familj. Det innebar även att smått bli kastad in i America's Cup och ett av de största seglingssammanhangen. Detta tedde sig ändå en aning märkligt för en äkta landkrabba som jag själv. Dock gjorde denna "glassiga" vår att det stora äventyret kan betraktas som lyckat!

...unga fröken otippat nog åkte på familjesemester med såväl parenteserna, som syrran. Italien och franska rivieran är allt bra trevlig också i familjens sällskap

...det mest oväntade någonsin händer, nämligen augusti månads sysselsättning som innebar köksarbete på konfirmandläger. Sammanhanget var visserligen  väldigt välbekant, men just arbetsuppgiften att ansvara för matlagning och andra kulinariska bestyr gjorde väl att många, däribland jag själv ansåg att denna händelse var den mest revolutionerande i hela mitt liv!

...fröken magnusson för första gången tar ett beslut om ett projekt som ska sträcka sig över en längre period än ett halvår och börja "studera på riktigt"

...flyttlasset går till gnällbältets trevligaste stad och jag förvandlas till Örebroare

...jag för första gången i mitt liv (kanske på grund av det nyföretagna projektets längd, dvs mer än 6 månader) faktiskt ifrågasätter om det jag gör verkligen är det jag ska göra, men någonstans ändå kommer fram till att jag är på rätt plats och är tillfreds med tillvaron

...jag blir mer glad än vanligt över ett tentaresultat

...jag gör ett avstamp i vardagen för att åka till Frankrike och leva friluftsliv

...jag varit på så extremt många glöggfikan att jag tappat räkningen

...fröken Magnusson i december månad drabbas av en extrem ålderskris. Ja, det är sant. När i princip 90 % av bekantskapskretsen stadgat sig, skaffat hus och ja, vissa även barn undras det lite försynt om det ska vara så. Dock resulterar denna kris i ett medvetande om varför jag alltid längtar bort varenda gång jag sätter fötterna på perrongen i Kinna. Jag är helt enkelt inte i fas med Markborna och kommer antagligen inte att "catch up" med dem inom den närmsta framtiden heller. Men det gör mig egentligen inte särskilt mycket att jag inte kan stoltsera med husköp just för tillfället eftersom jag inte är permanent bofast i Marks centralort. Hade jag varit det hade kanske känslan av att vara en eskapistisk singelalien plågat mig aningen, men nu har jag sällat mig till den stora mötesplats för alla eskapister, arrivister och megalomaner som kallas universitetet.

Hur som helst är det med glada miner som man ser tillbaka på det gångna året och blickar med förväntan in i det som ska bli 2008!