Dagen är kommen, kärlek triumferar och ett barn är fött på denna dag. Ja, julen är allt bra förunderlig ändå. Även om jag ofta tröttnar på den innan den börjat, märkte jag igår att jag gick omkring och myste hela dagen ändå, vilket kanske innebär att jag inte är en sån Grinch som jag utgett mig för att vara.

Det var inte alltför många timmar som tillbringades i hemmets härd på Boråsvägen i det välpyntade radhuset. Närmare bestämt inte mer än tre sammanlagda timmar utspridda mellan jobb och kyrkosjungningar. Men det är vad julen är för mig. Jobb (ja, kapitalisten inom mig tycker att det är alldeles för mycket OB-tillägg på lönen i juletid för att vara ledig...) och musicerande och att någonstans däremellan hinna trycka in de Magnusson-Westerbergska traditionerna. I många andra sammanhang då saker och ting är alldeles för förutsägbara kan jag få lite lätt klaustrofobi, eftersom tillvaron då lätt blir som en redan färdigskriven bok där inget utrymme ges för revidering och förnyelse. Men det finns ett sammanhang där jag faktiskt uppskattar tingens oföränderlighet och det är på jul.

Exempelvis förväntar jag mig att min mor ska ha färgmatchat julgardinerna och julgranen (i år var temat blått och silver, nästa år blir temat oerhört julbombastiskt i rött och guld) eftersom det alltid varit så. Jag förväntar mig vidare att julens trätoämne nummer ett skall behandlas, nämligen huruvida man ska elda i den öppna spisen eller inte efter julklapps utdelningen. På ja-sidan har vi min far som är förste eldare och i princip den delen av släkten. På nej-sidan står mamma och mormor med argument om att " 'et blir så märkeligt varmt". Desutom har mormor en slags fobi mot att saker och ting ska ta eld vilket resulterar i en ständig oro från hennes sida att vad/vem som helst närmare än 2 meter från den öppna spisen riskerar att slukas av lågorna.  Oftast vinner dock ja-sidan eftersom vi som mysfascister är i majoritet och med argumentet om hur gemytligt det är med brasa övertalar vi lätt de två nej-sägarna. Dock slutar inte diskussionerna där eftersom brasansvarig gärna slänger in allt presentpapper och även kartonger och dylikt i elden vilket kan innebära mycket rök och mycket sot, vilket bara spär på nej-sägarnas negativa inställning till den öppna spisen.

 Som  en annan tradition hos familjen Magnusson-Westerberg är djuren lika mycket värda som de egna barnen, vilket gör att även katterna och också syrrans hund föräras julklappar. Detta var någonting jag slutade med vid 10-års ålder, men parenteserna vidhåller att detta är mycket viktigt. Syrrans hund tassar omkring i halksockor för att inte repa den nyslipade parketten (ja, jag trodde också att det enbart var båtfolk som satte på hundarna saker på tassarna för att inte repa segelbåten, men icke...) då hon yr omkring efter katterna. Katternas julkapp var för övrigt i år något så hi-tech som en laserlampa. Ja, ni trodde kanske som jag att laserlampor försvann från marknaden någon gång i samband med ens mellanstadietid och sedan dess endast finns i Hobbexkatalogen. Detta är tydligen fel för nu finns även en laserlampa i vårt hem, efetrsom de uppmärksamma parenteserna lagt märke till hur roligt Norpan och Micro (katterna alltså) tycker det är att jaga den lilla röda pricken lasern åstadkommer.

 Det enda som fattades julen 2007 var faster, kusinerna och deras respektive, som uteblev på grund av julfirande på annat håll. Ända sedan barnsben har julfirandet ihop med hela "tjocka släkten" varit årets höjdpunkt (kanske inte våra föräldrar tyckte det, då vi småkottar hade en tendens att trissa upp varandra till olidlighet) men nu när vi är "vuxna" och respektive har kommit in i bilden blir det många olika familjer som ska tas hänsyn till. Tilläggas bör dock att jag fortfarande är "den enda av töserna som inte hittat sig en sympatisk ung man" och därför endast har en familj att ta hänsyn till och det är min egen. Att jag nu sidospårar in på respektive och äkta hälfter har sin orsak och det är det glada budskap jag delgavs igår. Nu talar jag inte om evangelium, även om det visserligen är ett budskap gladare än något annat, utan om det faktum att kusin Lottis gått och förlovat sig. Därför sägs ett jättegrattis från lilla kusin till dem :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...