ja, det blev lite tråkigt där ett tag... Men nu har någonting roligt faktiskt hänt. Efter att ha beklagat mig över hur långt det var till Gustavsvik där mitt paket skulle hämtas ut, smeds planer om någon slags vit lögn som skulle göra att paketet istället skulle hämtas ut på ICA Tybble. Jag är av principskäl väldigt emot lögner, såväl vita som mer allvarliga sådana, så en ångest så stark drabbade mig. Planen var nämligen den att jag skulle ringa och säga att jag skadat min fot och därför skulle ha vissa svårigheter att ta mig ända bort till Gustavsvik. Detta kände jag ändå var lite okej, med tanke på att jag faktiskt har skadat min fot. Sen att denna skada inträffade i augusti månad år 2007 kunde man ju utelämna i sammanhanget. Hur som helst klarade jag inte ens av att ringa och berätta denna story där vissa delar av sanningen skalats bort, utan överlät istället detta åt Anastasia. Hon hade då sannerligen inga större problem med att dra till med en och annan vit lögn, vilket resulterade i att jag "brutit foten" och inte alls kunde åka till Gustavsvik. Turligen nog har tydligen även de postanställda hjärta och de körde således paketet till ICA Tybble där jag idag hämtade det.

Paket är roligt! Jag undrar när jag kommer att växa ifrån det faktum att någonting bland det roligaste är överraskningar och paket. Därför förvandlades denna annars så tråkiga dag till en lite mer rolig dag när jag fick öppna Lindsays paket innehållande ett kilo godis i form av Swedish Fish, ett halvt kilo godis i form av Nerds och en collegetröja från Maryland University. Att godisransonen motsvarar mitt kanske årliga intag av sötsaker kan man ju strunta i och jag tvivlar dessutom starkt på att jag kommer att använda tröjan i offentliga sammanhang, då just amerikanskt "collegemode" inte riktigt är min grej, men den passar onekligen bra till min hemma-dresscode med temat gråmelerat/bomull/osmickrande för figuren.

Sensmoralen av inlägget torde ändå vara "mer paket åt människorna", för det är så roligt. Synd bara att jag själv är jordens sämsta på att överraska folk med paket, men det är som man säger, man kan inte vara bra på allt...

Det är inte ofta jag tycker att saker och ting är tråkiga. Jag är snarare en sån person som kan uppfattas som dumglad, vilket vill säga att man "för att man inte förstår bättre" är glad för det mesta. Av egen erfarenhet är det nämligen ofta så att man som glad person ibland uppfattas som aningen korkad. Vad det beror på har jag ärligt talat ingen aning om, men antagligen är "intellektuella" (enligt normen) inte riktigt lika käcka, proffstrevliga och uptempo som jag. Nej en "intellektuell" siter kanske hellre i lugn och ro och diskuterar metafysik eller makroekonomi, vilket är två ord jag närapå aldrig tagit i min mun. Hur som helst var det inte i deta inlägg menat att diskutera kring min intelligenskvot, så för att återgå till saken är det så att det är lite tråkigt just nu. Jag har aldrig varit med om en delkurs som varit så tråkig som processrätten, jag har aldrig blivit så besviken på ett betygsom över det G jag fick på tentan i förvaltningsrätt (jo, möjligtvis min skamfläck Matematik B i gymnasiebetyget...), jag har sällan känt att det händer så lite spännande saker i min vardag som nu och jag har aldrig varit med om tråkigare väder än vad det är nu. Det är tråkigt att aldrig se solen. När man rullar upp persiennerna på morgonen möts man av gråtunga skyar och det som en gång var någon slags gräsmatta utanför liknar nu mer en leråker. Vad som är tråkigt är också mitt hälsotillstånd. Eftersom jag känner min kropp tämligen väl känner jag hur förkylningsmikroberna sprider sig i kroppen. Denna gången är det faktiskt inte heller inbillningssjuka på grund av att jag lusläst läkarlexikonet, utan faktiskt "påriktigtsjuka" som bevisats i hosta och allmän ohälsa. Det tycker jag är tråkigt, för jag gillar inte att vila, jag gillar inte att sitta still och jag gillar absolut inte att hosta. Man känner sig nämligen inte särskilt Breeish när ansiktsfärgen antar en något mer röd ton på grund av en hostattack. Nej, tråkigt är vad det är just nu. Någonting parenteserna uppmärksammat. När jag för tredje dagen i rad ringer dem på jobbet för att fråga vad de gör (frågan är ju tämligen onödig att ställa med tanke på att de rimligtvis jobbar) får jag själv motfrågan hur det egentligen står till. Såpass väl känner parenteserna sin dotter att de vet att hon i princip är ganska dålig på att ringa när saker och ting är tip-top, men däremot bra på att ringa när det är tråkigt.

Nåväl, det är väl bara för fröken magnusson att inse att det eftergymnasiala livet inte alltid kan bestå av flashiga halvårsprojekt tillbringade i utlandet, utan även av längre och mindre flashiga projekt i fäderneslandet, som ju faktiskt inte alltid är så tråkigt som jag vill påstå...