En vecka med genomsnittligen fyra timmars sömn per natt sätter sina spår. Vissa mer märkbara än andra och då åsyftar jag främst det faktum att jag cirka 06.45 på morgonen då alarmklockan ringer skulle kunna klassas som det ideala språkröret för mörka ringar under ögonen. Man skulle kunna till och med kunna säga att den annars så hatade ljusblå färgnyans som täckte mina väggar innan ommålningen var trevlig i jämförelse med den betydligt mer mörkblåa nyans som markerar ögonen. Ja, detta var väl ett av de mer märkbara tecknena på sömnbrist. Det åtminstone för andra mindre märkbara sättet (men för mig oerhört märkbart) torde väl isåfall vara den extrema förvirring som jag åsamkat under gårdagen. Exempel på detta är det mail som igår skickades iväg till parenteserna med bifogad fil innehållande ett personligt brev för genomläsning. Jag som trodde att jag knåpat ihop ett åtminstone dugligt brev höll dock på att brista ut i gråt när pappa ringer och undrar hur jag hade tänkt med det där brevet egentligen. Kommentarer som "ja, det var ju väldigt intetsägande", "aningen kortfattat" och "det säger ju ingenting om dig" fälldes och för ett enfant gaté som jag blev detta för mycket. Mig veterligen har jag aldrig blivit kritiserad av mina föräldrar på ett sådant sätt, vilket gjorde mig oerhört förnärmad då jag ändå brukar kunna slänga mig med schyssta formuleringar i skrift. Turligt nog lyckades jag via telefonen förmedla denna nedbrutenhet som dessa kommentarer orsakade vilket gjorde att min käre far till slut hävde ur sig att "ja, det kan ju visserligen bero på att du inte ens bifogat filen, men jag vet inte". Det är då man vänligt upplyser sin (i övrigt väldigt uppskattade) skämtsamme far om att det finns tillfällen då vissa skämt inte är roliga. Exempelvis är det inte uppskattat att man när man pratar med sin dotter (som visserligen i detta fall skulle kunna vinna pris i dumhet för att ha glömt bifoga filen) som suttit dag och natt med förberedelser inför såväl retorikövningar, rättegångsspel och det ovan nämnda personliga brevet på skämt kritisera detta arbete. Men, det är väl så det fungerar med familjen. Kärleksfullt gnabb kommer man väl aldrig ifrån.

Nåväl. Detta var enbart ett exempel på det virrvarr som genomsyrar tillvaron för tillfället. Även andra små episoder ur vardagen som att man från det att dörren låses, till det att man ska låsa upp cykeln utanför, hunnit förlägga nycklarna på ett ostrategiskt ställe i den alldeles för stora väskan. Ja, listan på alla händelser som skulle ge mig medalj i klantighet kan göras lång, men efter den andningspaus som jag hoppas att helgen kommer att bli lär jag vara back on track på måndag igen.

Hur som helst är det fredag och den angenäma känsla det är över att veckan går mot sitt slut är påtaglig. Därför blir dagens låt The Party med Justice för alla partylejon som kryper fram på fredagkvällen. Inte för att jag själv ska vara särskilt party idag, utan istället softa med middag och film hos Kristin, vilket just idag för mig är en lyx värd oerhört mycket mer än en kväll i vimlet. Dukat bord med god mat och trevligt sällskap räcker gott och väl. Att dessutom få "lyxa" till det med att vräka sig i en soffa framför tv'n (det händer ju inte alltför ofta på Studentgatan, då jag inte ens vill tänka på hur många kvalster och andra vidrigheter som kan vara bosatta i soffan i allrummet) gör att det kommer bli en bra fredag även utan party för min del!