Då jag med all kraft försöker fly från pluggandet av processrätt kom jag naturligtvis på ett sidospår. Närmare bestämt spår 4673 på min rosa Creativespelare, Justice vs. Simian med låten We are your friends. Tillägnad det massiva strömavbrott som drabbade "min del av stan" tidigare ikväll är således denna låt. Varför kan man fråga sig, men alla ni som är fans av "På spåret" (jag vet att ni finns därute) förstår naturligtvis den aningen långsökta kopplingen. Nämligen den att låten passar in under genren elektro. Elektro i sin tur får väl oss alla att osökt tänka på elektricitet och just elektricitet var uppenbarligen någonting som saknades under det strömavbrott som gjorde en stor del av Örebro mörkt för ett par timmar sedan...

Om man är lite bevandrad i den fornnordiska mytologin (jag vill understryka ordet lite i lite bevandrad) känner man igen Särimner. Man känner även igen Särimner (fast med stavningen Xaerimner) om man under HT -07 bott på Studentgatan 20 och haft en granne med detta inte jättevanliga andranamn. Hur som helst är det på den från den fornnordiska mytologin kända grisen med samma namn jag åsyftar i dagens rubrik. Galten Särimner slaktades för att göda enhärjarna i Valhall och återuppstod på något underligt sätt alltid och kunde på så vis slaktas varje kväll och aldrig låta enhärjarna gå hungriga. Ibland används Särimner som ett uttryck för någonting som aldrig tar slut oavsett hur mycket man brukar det. Exempelvis har Emelies termos vissa "särimnertendenser" och tycks aldrig bli tom oavsett hur många koppar kaffe som dricks. I detta fall är ju en särimnertendens positiv, eftersom kaffe är en substans man ju alltid vill ha mer av. Det finns dock andra tillfällen då en särimnertendens inte alls är lika angenäm. Ett klart och tydligt exempel på detta är boken Civilprocessen, som aldrig tar slut och den vill man inte på några vis ha mer av. Oavsett hur mycket man bläddrar och läser tycks man aldrig nå slutet. Kanske beror det på att man innan man når slutet på detta epos behöver vända cirka 745 sidor, vilket också är cirka 745 sidor för mycket om ämnet processrätt som (förlåt alla ni som studerar på juristprogrammet, jag vet att många av er kommer ägna er mycket åt detta ämnesområde) är mördande tråkigt. Hur som helst passar det ju i sammanhanget väldigt bra att jag haft lite av en (o)frivillig husarrest denna helgen och inte kunnat göra annat än att ägna min fulla upmärksamhet åt just processrätt, något jag lite försummat den senaste tiden. Frivillig var husarresten på det vis att det faktiskt är lite emot mina principer att visa mig bland andra människor när jag mår kasst och dessutom ser lika kass ut, om inte till och med värre. Ofrivillig var husarresten därför att det faktiskt aldrig är särskilt kul att må kasst, vilket jag faktiskt gjort. Sen att min självömkan kanske får mitt hälsotillstånd att framstå som värre än vad det är är en annan sak. Men jag har inte varit på topp i helgen då adjektiven hostig, snuvig, trött och matt på ett bra vis kunnat beskriva mig.

Nu kanske den orolige bekymrar sig över att mitt liv verkar vara allt annat än roligt. Det kan man ju gärna tro efter min beskrivning av helgen, som ju får mig att framstå som den tråkigaste i hela Örebro, men fredagkvällen var allt annat än tråkig. Det var nämligen releasefest med musik, mat och mingel som stod på schemat vilket ju var oerhört sympatiskt. Den som "releasade" var en kompis pojkvän, (japp, här kommer lite reklam) vid namn Henrik Skanfors, som ni absolut borde lyssna in!

Hur som helst är det dags att avrunda veckan som gått och ladda batterierna för en vecka fulltecknad med retorik och "favoritämnet" processrätt (som jag till råga på allt bör jobba hårt för att skrapa ihop ett VG i..). Ja, ung, vital och förhoppningsvis snart utan förkylning återstår väl bara att säga att "la vie est belle pour l'instant"...