Då det tidigare inlägget knappast var särskilt uttömmande kan man kanske aningen felaktigt dra slutsatsen att jag genomgått en extrem personlighetsförändring om de tre orden välgödd, välfriluftad och välmående var de tre adjektiv som bäst beskrev mig.

Ja, just den där biten med friluftsliv är ju inte mitt gebit för att uttrycka det milt, men under dessa tre dagar har det utflyktats utan dess like. Skogspromenader med hunden, besök i gamla kyrkor från 1100-talet och andra aktiviteter som bara andas medelålder har jag pysslat med. Här börjar kanske varningsklockorna ringa hos några. Vissa undrar kanske vad som hänt med mitt rätta jag, men genast skall jag flika in med att en osund summa pengar gjorts av med på jeans, tre par skor och inredningsprylar så helt personlighetsförändrad har jag inte blivit. Dock bör här tilläggas att jag trots allt för första gången i mitt liv köpt et par skor som var prakiska. Jag har nämligen investerat i ett par gummistövlar. Ja, ni läste rätt, jag är nu stolt ägare till ett par gummistövlar. Det skulle alltså ta mig drygt 20 år att inse att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder/skor och som bekant var ju vädret minst sagt blött över långledigheten vilket gjorde att ett par stövlar var alldeles, alldeles nödvändiga.

 Nåväl. Tågresor är ibland sådär roliga, men för att ta sig till kusinen på landet krävs en tågresa. Vad som dock är bra är att man då kan ha egentid, där man för en gångs skull kan fundera på saker och ting. När jag är i Örebro är mitt värsta att vara själv. Att inte ha schemat fullspäckat med aktiviteter gör mig oerhört rastlös. Därför är egentid ingenting jag pysslar med särskilt ofta. Tur då att SJ finns så man i lugn och ro (alla som åkt med SJ på sista tiden vet antagligen att sanningshalten i "lugn och ro" är tämligen låg) kan reflektera över tillvaron. Exempelvis hann jag klura ut att svenssonliv allt är bra trevligt. Rutin i vardagen, storhandling varje vecka, tacos på fredagar och utflykter på helgerna. Tänk, det är ju fantastiskt, men ack så långt ifrån det leverne jag har nu. Dock lyckades jag också fundera ut hur jag antagligen aldrig någonsin kommer leva svenssonliv. Nej, småstadsliv och förutsägbarhet må vara hur sympatiskt som helst, men troligtvis ingenting för mig. Nej, redan nu efter snart två terminer i Örebro gör sig rastlösheten påmind och jag längtar bort igen, vilket föranleder mig att tro att ett helt liv i svenssonanda skulle göra mig galen. Därför är jag så nöjd så att lite då och då få fly från studentlivet och åka på studiebesök hos det allra raraste svenssonparet jag känner, nämligen Lottis och Per!

Eftersom jag i ett tidigare inlägg redan diskuterat huruvida white trash skulle vara det nya svart känner jag att en ny trend är på ingång. Viktigt att poängtera i sammanhanget är dock att mitt uttalande om white trash som det nya svart handlar om tentasammanhang. Det är föga troligt att fröken magnusson skulle ses kringvandrande i white trash-utstyrsel, vilket vill säga gråmelerat och rosa annat än på väg till gymet eller i skrivsalen.

Hur som helst var det dags för tenta i onsdags, men då det handlade om en monstertenta på 6 h och kosan raskt därefter skulle styras mot Tidaholm och kusinen kunde inte mjukisbrallorna åka på tentatillfället till ära. Nej, istället ville det till att se representabel ut för att genast bege sig mot tåget (som sagt, vistas i andra miljöer än skrivsalen eller gymet i gråmelerat och rosa gör jag helst inte...). För att fortsätta tala om tentan kan ju meddelas att det kommer bli tre olidligt spännande veckor innan det resultatet meddelas. När man på en tenta som har fyra frågor tillbringar de första 330 minutrarna åt att lösa de tre första frågorna för att därpå ha cirka 30 minuter till den sista frågan känns det troligt att denna sista fråga inte renderade i särskilt många poäng. Men, hoppet är ju som de säger det sista som lämnar människan så det är just vad jag kommer göra de närmsta 21 dagarna, hoppas och vänta på resultatet.

Valborg alltså. Denna antagligen mest studentikosa tillställning som finns tilldrog ju sig i onsdags. Vad gör man då när man inte känner sig ett dugg studentikos och alldeles, alldeles opepp? Man beger sig helt enkelt till kusinen på landet. Det känns så härligt att äntligen få säga det, eftersom jag fram tills för något år sedan varit kusinen från landet, men nu är rollerna ombytta och jag har väl förvandlats till lite av en kosmopolit med tanke på mitt kringflackande i Sydeuropa. Ändå är det jag som drabbas av hysteriska "längta-bort-anfall" och just ett sådant inföll i veckan vilket gjorde att jag raskt klickade runt på SJ's hemsida för att leta upp första, bästa biljett till de skaraborgska slätterna.

Därför har de senaste dagarna tillbringats med min allra käraste nästansyster och per (som ju då torde bli min nästansvåger...) och jag är nu tillbaka i Örebro välgödd, "välfriluftad" och välmående!