Just som jag varit extremt nöjd med tillvaron togs jag idag ned på jorden. När jag vid tolvtiden glad i hågen traskade in i korridoren möts jag nämligen av den glada nyheten att det är dags för vårstädning. För alla som bor i korridor kan ju räknas ut att detta är allt annat än roligt och för alla er som inte bor i korridor kommer ni snart förstå att det är allt annat än roligt.

Med Örebrobostäders (nedan kallat ÖBO) stränga förhållningsorder klingande i öronen griper man sig under vårstädningen an ett års smuts som lagrats, grott in och riktigt satt sig i bänkytor, på spishällar, i ugnar och andra diverse ställen som man aldrig tänkt på att städa, men som ÖBO anser livsviktiga att rengöra under vårstädningen.

Själv åtog jag mig det ärofyllda uppdraget att städa ugnarna och även skåpen under diskhon. Man skulle kunna säga att det antagligen enbart är en människa som inte tidigare deltagit i vårstädning som frivilligt åtar sig dessa stvå städområden. Egentligen säger det sig självt att ugnar som under ett år nyttjats av studenter utan att nämnvärt städas ur är tämligen smutsiga, men vad jag inte trodde skulle vara lika fasansfullt som det visade sig vara var tros allt skåpen under diskhon. Som lite kuriosa kan ju nämnas att studenter uppenbarligen inte slänger skräp i sophinkarna utan utanför, att studenter uppenbarligen inte torkar upp äckliga saker som rinner nedför skåpsdörrar och att studenter lämnar tuggade tuggummin på insidan av skåpsdörrarna. Nu skall jag inte säga att jag själv är oskyldig till dessa svinerier, för nog har jag själv antagligen missat sophinken och "glömt" att plocka upp efter mig, men lika äckligt är det ändå. För den som inte själv listat ut det kan också nämnas att dessa utanför sophinken kvarglömda matrester knappast utsöndrar en angenäm doft, utan snarare en odör som uppstigen från ett mycket oangenämt ställe.  

Dock är jag ju i grund och botten en oerhört positiv människa vilket ändå såhär med facit på hand gör mig oerhört tacksam över att jag såhär i vårstädningstider ändå har en riktigt god vän och han heter Mr. Muscle och "älskar jobbet jag hatar" det vill säga ugnsrengöring och "tuff smuts". Två andra rikigt goda vänner i dessa maniska städtider blev även de två gula plasthandskar som skyddade mina pianofingrar från att behöva utsättas för direktkontakt med alla vidriga matrester.

Ännu en positiv sak är att en ommöblering skett i allrummet, som vi numer visserligen aldrig hänger i eftersom Melinda inte styr upp söndagstekvällar (detta är ett försynt sätt att säga att jag saknar min kära granne...). Dessutom har det mest underbara av allt skett och det är en bortrationalisering av de abnormt fula gardinerna som hängt i köket. Jag hoppas bara att den ömma moder som för en sådär 20 år sedan antagligen sydde dessa gardiner med stor kärlek och tänkte att hon antagligen skulle korridorens populäraste mamma som fixat gardiner till allrummet kommer att förlåta mig för att jag en gång för alla sett till att dessa textilier nu eliminerats från studentgatan 20 för all framtid.