ja, orutinerat är precis vad det är att försova sig en dag som denna. Det finns vissa gånger då det är helt underbart att krypa ihop under täcket och i x antal timmar snooza bort en halv dag. Det finns också vissa gånger då detta är helt och hållet olämpligt. Som exempelvis idag. Fröken Magnusson sitter som bekant och författar en hemtenta som är långt ifrån färdig och borde alltså inte ens sitta här och blogga, utan helt viga sin kreativitet åt att knåpa på intelligenta formuleringar och resonemang kring rättsstatsproblematiken.

Nåväl. Jag antar att min lilla försovning har att göra med den ypperligt trevliga grillkväll som gick av stapeln igår på Sveavägen. I goda vänners lag (jag vet, den formuleringen är och kommer alltid vara medelålders, men jag använder den ändå) avnjöts god mat (helt otroligt vad mycket "riktig" mat jag äter nuförtiden! Tur är väl det, gröt börjar bli tråkigt och kan troligtvis inte fylla upp alltför många områden i kostcirkeln...) och en ny bekantskap stiftades. Ja, just som man trodde att ens bekantskapskrets var perfekt och egentligen inte var i något större behov av förändring kom då en ny individ in i våra liv såhär i slutspurten på terminen. Sen att denna bekantskap skulle vara en igelkott var ju onekligen aningen otippat. Men då man aldrig som barn fått "leka av sig" med denna typ av djur (ni vet, såna där "kul" grejer som att peta på den med pinnar och mata den med 70 %-ig apelsinchoklad) var det igår dags för den lilla trion att gå i barndom igen. Igelkotten verkade uppenbarligen älska oss också då den vägrade lämna vårt sällskap och bokstavligen kysste marken krig våra fötter (kanske berodde det på att vi däromkring lagt ut choklad, men det låter så oerhört mycket mer sympatiskt om vi säger att det var för att han älskade oss...).

På tal om "orutt" var det antagligen en smula orutinerat att berätta hela den här igelkottsincidenten, då jag förmodligen kommer att uppfattas som oerhört tramsig. Jag har dessutom under en längre tid kämpat med att sudda bort det aningen naiva och infantila skimmer som tycks omge mig. Uppenbarligen har det fungerat sådär och barnasinnet sitter  fastetsat rätt ordentligt. Nej, istället får jag nog välja att acceptera att det är sådan jag är. Naiv, metaforiskt blåögd och infantilt skimrande...