Helt spontant och tämligen oplanerat förärades jag av ett besök av pappa igår. Det var ju onekligen oerhört sympatiskt med tanke på att jag den sista tiden saknat just den parentala omvårdnaden och omtanken som man ibland är i behov av. Därför var det extra trevligt att dinera med min käre far igår kväll. Inte bara för att jag på första gången på en alldeles för lång tid fick i mig lite riktig mat (jag antar nämligen att gröt av de flesta inte skulle klassas som riktig mat...) utan kanske främst för att man med föräldraskapet inte alltid behöver vara den proffstrevliga jeanette som ska vara alla till lags. Nej, istället kan jag strunta i att vara prestationsfixerad, tävlingslysten och i jakt på perfektion "à la Bree" och bara vara den gamla vanliga fnylis ...