nog för att jag ibland kan drabbas av megalomani utan jämförelse och detta företrädesvis då jag presterar bra. Som exempelvis då jag fick full pott på senaste tentan (ni ser, storhetsvansinnet och självgodheten kommer fram genast då det talas om prestationer...) och inte kunde tänka på någonting annat hela den dagen. Märkligt egentligen hur en människa kan hänga upp den lilla tillvaron på intellektuella prestationer (om nu pluggistendenserna verkligen vittnar om intellekt kan man fråga sig), men det verkar vara vad jag gör bäst. Därför är det ett säkert kort att skaffa sig glädjeyra i tillvaron med hjälp av goda studieresultat. Där kan nämligen ingen annan än jag själv styra hur utgången skall bli. Vad som dock haltar i detta resonemang om goda studieresultat som en glädjekälla i tillvaron är trots allt den bittra sanning att man heller aldrig kan skylla på någon annan än sig själv om man någon gång skulle lyckas mindre bra med någonting (och här behövs väl knappast en förtydling av att en sådan som jag inte tar motgångar överdrivet väl...)

Hur som helst var det inte min eviga strävan efter perfektion som skulle behandlas här. Nej, istället är det världens bästa vänner som jag ville dedikera mitt skrivande till en dag som denna. På sin plats är väl i och för sig en liten snabb tanke till mor min eftersom det är mors dag, men hon vet redan att tankarna går till henne.

 Ja, det finns tack och lov för det andra glädjeämnen i mitt liv än mina egna prestationer. Jag vågar nämligen inte ens fundera på hur tråkigt mitt liv skulle vara om det ena jag hade att se fram emot vore mina tentaresultat. Turligt nog kan jag skatta mig lycklig som omgivits av underbara vänner.  Det är sådana glädjeämnen som gör att det inte spelar någon roll om solen inte alltid skiner eller om fåglarna inte alltid kvittrar. Det är sådana vänner man mer än gärna delar ut pärlor åt, för man vet att de aldrig skulle trampa på de pärlor man lägger ut för att sedan vända sig om och sarga en. Nej, mina vänner är alltid, alltid där och tycks aldrig, aldrig tröttna på mig...

Vänner som likt unga fröken frenander bakar hallongrottor till mig när jag är nere, eller fröken folkesson som tänker på mig och köper messmör enbart för min skull när det är dags för tekväll med scones.

Eller som idag till exempel. En stackars lantis från Västergötland som jag som sitter långt hemifrån på en så typisk familjedag som mors dag får helt utan vidare vara med när Joy bjuder till grillning för familjen på mors dag. Ja, frågan är vad jag gjort utan mina rara vänner? Antagligen inte särskilt mycket, vilket gör att denna dags (och alla andra dagars också för den delen) tacksägelseämne är just mina älskade vänner som alla är likt diamanter för mig som gnistrar och blänker i min vardag!