Då var ett nytt år här och hittills känns det ju som om år 2008 har börjat bra! Som en bjärt kontrast till hur nyår för många firas in, befann vi oss på tolvslaget i Kinna kyrka på midnatssmässa, vilket får mig att tro att det året som just börjat inte kan bli annat än förunderligt! Det nya året firades för övrigt in i goda vänners lag (jag vet, det uttrycket är nästan för töntigt för att användas men det beskriver så fint vårt nyårssamkväm!) med god middag och alldeles för mycket godis och andra onyttigheter. För oss utflugna markbor utan fast mötespunkt när man är "hemmavid" stod familjen Perssons hem som en självklar plats att hålla vårt nyårsgille på. Som för att också markera just vårt avståndstagande till vår barndoms hembygd skulle kunna sägas att lite av kvällens tema bestod i att driva med den dialekt som vi alla hört våra föräldrar, vänner och syskon tala, men som vi själva jobbat hårt för att tvätta bort i bästa kosmopolitanda. Ja, för visst är det så att det är okej att driva med fenomen som man själv(ibland dessvärre) utgör en del av?

Nåväl, en nyårsdag vore väl ingen sådan utan några slags direktiv för det kommande året. Sen är det väl kanske oerhört viktigt att poängtera att direktiv är det samma som riktlinjer (jag gillar inte ordet löften, eftersom man med alla största säkerhet inte kan hålla alla sina nyårslöften) men positivt är att man om man delger sina riktlinjer med andra anstränger sig lite mer för att leva upp till dem. Att halten klyschighet kan te sig tämligen hög i följande direktiv förbehåller jag mig rätten att högaktningsfullt strunta i. Jag menar det är bara nyårsdag en gång om året och om det är någon gång man har rätt att vara för klyschig för sitt eget bästa är det idag!

Därför kommer året 2008 vara...

...året då jag börjar laga mat igen, efter den kulinariska formsvacka jag genomgick i slutet av 2007

...året då jag oftare än innan ska ställa mig från "kommer min värld rasa samman om jag inte köper de här skorna/den här väskan/den här tröjan" då jag inte vill göra någonting annat än att spendera allt vad jag äger och har. Förhoppningsvis kommer också året 2008 att vara året då jag på denna fråga svarar "nej, min värld kommer inte att rasa samman" och lägger tillbaka de skorna/den väskan/den där tröjan jag har intentionen att köpa. Men som sagt, det här är bara riktlinjer.

...året då jag ska sluta leva efter devisen att jag på Studentgatan 20 har en egen tidszon som underligt nog innebär att jag alltid infinner mig cirka 16, 5 minuter för sent till alla rendez-vous som är inplanerade. Nej, jag ska istället anpassa mig till den allmänt vedertagna tidszonen och på så vis underlätta för mina medmänniskor och undvika det ständiga irritationsmoment jag blir när jag aldrig kommer i tid. Återigen vill jag bara påpeka att vi talar om riktlinjer och inte löften.

...året då jag ska försöka dämpa mina hypokondriska anlag. Därför ska jag inte, bara för att jag är "för kall" tro att jag har feber, halsfluss, lunginflammation eller andra åkommor, utan istället ta på mig en extra tröja och förhoppningsvis på så sätt avhjälpa problemet att vara "för kall"

...året då jag har förhoppningar om att alla skulle kunna ha lite fler Norrlands Guld- moments. Vad jag vill ha sagt med detta är inte på några som helst vis i världen att jag förespråkar en ökad alkoholkonsumtion, nej tvärtom. Att folk "om de vill vara sig själva för en stund" skulle kunna vara det utan just alkoholintag. Ja, helt enkelt att man skulle vara "mer som sig själv, mindre som andra"

...året då jag ska sluta leva efter devisen att flest vänner på Facebook när de dör vinner och sakta, men säkert avskriva detta tidskrävande fenomen från min tillvaro

...året då unga fröken äntligen ska ta tag i sina franskastudier igen. Detta betyder också att tiden bör disponeras på bästa sätt, vilket kanske kommer fungera bra med tanke på omställningen från den privata tidszonen till det "vanliga" tidsbegreppet

...året då jag ska bli mer tacksam för och värdesätta människor i min omgivning och även få dem att förstå det.

Ja, listan skulle kunna göras ännu längre, men man är ju inte mycket mer än en människa vilket får mig att tvivla på vitsen att lista upp spaltmetrar med goda intentioner som man kanske ändå inte kan leva upp till.

- À une bonne année plein de bons moments à vivre -