Nej, det är inte fel i den fonetiska skriften. I min värld uttalar man det så. Särkilt när det handlar om hur saker och ting ser ut. Just nu ser exempelvis mitt hår för [tä'ski't] ut. Det var alldeles för länge sedan det utsattes för en frisörs omvårdnad. Någonting annat som är för [tä'ski't] är för övrigt vädret. Örebros gator och torg täcks av en sörja av isgegga och grus. Très sympa! Eller inte. Fenomenet "slush puppy" är knappt acceptabelt i drickbar form, trots sina flashiga färger och en sak är säker, den gråa "slush puppy-massan" som nu pryder marken här i Närke är ännu mindre acceptabel.

Vädret till trots mäktade vi ändå med en liten tur till stan eftersom jag bara "var tvungen" att köpa en klänning. Som vanligt gick det ju sådär bra med "bara en klänning". "Bara en klänning" visade sig innebära nya tjusiga kuddar till mitt rum (såhär i efterhand ställer jag mig lite försynt frågan sen när har man råd att bry sig om inredningsdetaljer som student?? Jag måste verkligen skärpa mig...), smink och lite annat pyssel. Denna lilla shoppingtur tog sig en liten spännande vändning när jag på eget bevåg tassar fram till vad jag tror är en Telenor-säljare (ja, oftast undviker man ju påflugna säljare, men inte jag..) för att bli kvitt mitt spörsmål om en eventuell ny mobil. Vad som då händer är att telenortjejen frågar hur gammal jag är. Nu kan denna fråga tyckas vara en av de lättare att besvara, men saken är den att jag hellre hade svarat på frågan vad kommnunalbesvär är för något än just åldersfrågan. Inte så att jag har åldersnoja (eller jo, lite kanske...), men hela min skolgång har jag spenderat med 86:or. Själv är jag ju endast en ringa 87:a, men i mitt sinne är jag lika gammal som mina nu 22-åriga kompisar. Man blir ju som man umgås, menar jag. Därför ställer alltid frågan om hur gammal jag är till lite trubbel. Jag har till och med suttit och berättat om när jag fyllde 21, tills någon lite diskret knuffar till mig och viskar "men, Jeanette du är väl inte 21?". Så, när jag återhämtat mig från den chock det innebar att få den fasansfulla åldersfrågan och faktiskt svarat på den kröp det fram att det var rekryteringsdag och att jag tydligen passade in på deras bild av en "framåt" människa. Nu är jag ju visserligen ganska så sysselsatt, men kul att vet att det finns en plan b om man inte får jobb efter studierna. Jag kan ibland tycka det känns skönt att lägga upp lite "back-up plans" när jag blir nervös över om jag har en fin framtid utstakad. Jag har hittills kommit på följande reservplaner:

- barnprogramsledare (det är inte min idé från början, men av flera källor har jag hört att jag skulle passa som käck barnprogramsledare med tanke på min pyssliga och "klipp-och-klistriga" sida)

- kåsör (ja, ett desperat försök att närma mig denna yrkesgrupp är väl mitt bloggskrivande ett säkert tecken på)

- söka till idol (jag ska faktiskt vara osvensk nog och i strid mot jantelagen säga att jag ju faktiskt kan sjunga och gör det ganska bra, men för att jag skulle söka till idol ska det verkligen vara kris... det är inte riktigt mitt favoritforum av musiker som är med där)

- "skriva humor" (ja, inte så att jag megalomaniskt påstår att jag är "galet rolig", men just tanken på att vara skapare av program som 100 Höjdare eller Hipp Hipp och få lattja omkring dagarna i ända och gärna förlägga ett och annat avsnitt i utlandet verkar ändå rätt trivsamt)

- Hemmafru (ja, gärna i Frankrike i sådana fall så jag åtminstone får lite användning för mina akademiska poäng i franska. Sen att en framtida "karriär" som hemmafru kräver en och annan insats från min sida i form av otaliga matlagningskurser med tanke på att det i princip är det man gör som "femme au foyer" kan vi ju ignorera lite grann)

- Hemköpskassörska (denna yrkesroll är jag ju välbekant med och det är antagligen den mest "säkra", men minst tilltalande reservplanen jag har)

Hur som helst känns ingen av dessa reservplaner helt vattentäta, med tanke på den überambitiösa person jag är och som aldrig nöjer sig med någonting. Men det känns ofta bra att tänka på sina "plan b" eftersom det då blir så oerhört angeläget att ta tag i sitt tentapluggande och faktiskt leva upp till devisen att flest akademiska poäng när den dör vinner...