Ja, ännu en gång har jag visat prov på hur jag är totalt inkapabel att stå emot vissa nycker. Jag som hade lovat mig själv (antagligen i en oerhört svag stund...) att år 2008 fråga mig en gång extra om det var så att "världen skulle komma att gå under" om jag istället för att köpa det plagg jag höll i händerna i butiken lade tillbaka det och gick därifrån. Frågan har ställts många gånger, men dessvärre har den i princip altid fått ett jakande svar. Inte så att min värld skulle gått under, men jag har trott det. Idag trodde jag att min värld skulle gå under om inte jag köpte den oerhört sympatiska mörkblåa trenchcoaten, som tycktes vara gjord för att matcha min gammalrosa halsduk. Därför kom jag hem med ännu ett nytillskott till garderoben. Om saker och ting fortsätter i denna stilen kommer jag snart tvingas att flytta från Studentgatan då garderobsutrymmena är allt annat än väl tilltagna och de få garderober som finns är knappast väldisponerade. En liten fråga är dock värd att ställas. Hur kommer det sig att man aldrig känner att man har någonting vettigt att ta på sig trots att garderoberna uppenbarligen svämmar över av kläder. Kanske ligger svaret i de plagg som inhandlats för att de ju "var på rea", för att man "inte kunde komma hem tomhänt", eller för att de "skulle passa fint med just ett visst par skor" (sen att just det paret skor används i snitt en gång om året kan man strunta i). Dessa plagg har nämligen en tendens att bara ligga och skräpa och invagga en i någon slags falsk trygghet att man ständigt kommer att kunna vara väldressad, tills man panikslagen en morgon inser att de plagg i garderoben som faktiskt har hög reell substans ligger i tvättkorgen. Hur som helst kan jag efter att ha ägnat ett helt inlägg åt min förgängliga fåfänga glädjar över att jag slipper brottas med värre problem än så i min vardag. Sen att jag, när min skärmsläckare med de senaste kollektionerna från Bottega Veneta går igång, känner en extrem otillfredsställelse över att jag inte äger (och knappast lär göra inom en överskådlig framtid heller) någon av Tomas Maiers designade kreationer kan man strunta i. För min värld "lär knappast gå under" för det. Nej istället skall jag imorgon bitti stappla ner till tvättstugan klockan sju och tvätta de "få" klädesplagg jag har med så kallad hög reell substans...