Ja, om man nu hade lyssnat på Peter Jöback (vilket jag verkligen inte gör, det vill jag poängtera) hade man kunnat tro att titeln syftade på en av låtarna från hans oerhört finstämda julskiva. Nu är dock fallet inte sådant. Jag syftar på de utomhus rådande väderförhållande. Nu först, år 2008, får man uppleva lite riktig vinter med ett ordentligt snöfall. Denna vinter ville jag ju så klart trotsa genom att ge mig ut på en handlingsrunda (dessutom tar jag varje tillfälle i akt att få användning för den nya dunjackan!). Jag har ju nämligen i den svaga stund då man avger nyårsläften sagt att jag ska inleda ett matlagande liv, vilket ju kräver en och annan bra råvara och på grund av min "icke-matlagande" tillvaro i slutet på förra året var avsaknaden av inte bara bra matvaror, utan matvaror över huvudtaget ganska frapperande när jag kom hem igår kväll. Turligt nog hade Kristin vänligheten att peppa mig i mitt handlande (annars hade jag troligtvis inte börjat mitt matlagande liv idag...) och som vanligt gjorde hon försöket att få mig att uppskatta ÖB. Jag förbehåller mig rätten att låta som jordens snobb, men den affären är den värsta någonsin. Visst kan man hitta en och annan konservburk till ytterst förmånligt pris, men varorna står på lastpallar och ligger i kartonger. I en riktig (mat)affär står varorna tjusigt uppställda och uppackade på hyllor (och ska jag vara ärlig hade jag uskattat om varorna stod i uppradade efter färgskala, ja det hade väl varit piffigt?) och sortimentet skall helst bestå av annat än just konserver. Sen skall jag erkänna att jag i vissa sammanhang visserligen kan uppskatta vikten av en lättlagad Uncle Ben's sås på burk, men mina förhoppningar inför 2008 är att mitt näringsintag skall bestå av annat än kikärter och morötter på burk. Då jag anar att föräldraskapet kan ta illa vid sig av den aningen negativt laddade meningen om lastpallar och andra förpackningsrelaterade ting ber jag genast om ursäkt (sorry parenteserna, ännu en gång krossar jag era förhoppningar om att någonsin höra min ljuva stämma svara "Weston-Expac, det är Jeanette" i telefonen efter er pension...). Turligt nog ligger den "riktiga" affären Coop vägg i vägg så jag är nu rustad för mitt nya liv. Dessutom kan jag sova gott om natten. Ännu ett löfte kom ur min mun och det var att år 2008 skall bli året då fröken magnusson skall bli mer medveten. Ja, jag vet att det egentligen är dagens största skämt. Inte någonstans kan man nominera mig som årets mest medvetna, men allt har sin början. Därför inhandlades för i princip första gången i mitt 20-åriga liv (ja ni ser, inte särskilt medveten) rättvisemärkta produkter och även ekologiska sådana. Heja mig! Nu återstår bara att se huruvida detta "fantastiska" leverna kommer att hålla i sig. Därför uppmanar jag till att besvara min fråga i högerspalten om hur länge entusiasmen kommer hålla i sig!

Med en packning större än jag själv var det äntligen dags att bege sig tilbaka till Örebro. Det där med packningen är ju ett ständigt gissel som försvårar min vardag. Tanken är ju den att man måste helgardera sig för alla händelser och klädkoder när man åker någonstans vilket gör att bagaget ofta får en storlek som är aningen  oproportionerlig till längden på den resa eller vistelse man företar.

Även denna gång hade en och annan sak för mycket packats ner i den gigantiska väskan (tack gode Gud att någon uppfann hjulet och därefter insåg det genialiska med att även förse väskor med hjul!) som knappt ens är möjlig att rubba. Hur tänker då fröken Magnusson när hon packar i en väska som har högre densitet än hon själv och antagligen är dubbelt så tung? Svaret på den frågan skulle ju kunna vara att jag faktiskt inte tänker särskilt mycket i bagagerelaterade situationer och det finns så att säga en anledning till att logistik inte kommer vara ett huvudämne i en kommande mastersexamen. Som om den otympliga resväskan inte vore nog släpas det nuförtiden omkring på en gitarr också, vilken faktiskt inte heller är så smidig att transportera. Tur är då att man lite försynt kan tindra med de grön-bruna ögonen på perrongen och få vilken sympatisk människa som helst att hjälpa en på tåget (ja, man får ju inte vara dum...).

Hur som helst är jag nu i säker hamn på studentgatan 20 med all packning i tryggt förvar innanför dörrarna. Dessutom har vårterminen -08 invigts med en oerhört gemytlig kväll hemma hos miss Folkesson där alla jullovets öden och äventyr summerats i vad som i mormors generation skulle kallas för syjunta (ja, för alla vet väl att man aldrig syr på en syjunta utan ägnar sig åt skvaller) men som idag tog sig form av en liten vinkväll. Sympatiskt, trevligt och inte så lite studentikost!