Ibland undrar jag hur jag någonsin ska klara mig i livet. Det finns vissa saker som är extremt jobbiga. Bland annat att jag alltid slarvar bort viktiga prylar och papper. Ta exemplet viktiga papper från CSN med koder och inloggningar. Jag tror i ärlighetens namn att de hatar mig i Strömsund eller var det är CSN har sitt kontor. Oräkneliga är de gånger som jag ringt och bönat om nya koder och inloggningar till vad de på CSN tycker är en fantastiskt "smart och smidig" hemsida. Jag håller självklart inte med, eftersom det är allt annat än smart och smidigt är man för att överhuvudtaget ens kunna logga in på denna sida behöver någonting så fyrsiffrigt som en pinkod, som aldrig finns tillstädes. Vad som då måste göras är att ringa till denna fantastiska förvaltningsmyndighet som ju CSN är. Mindre fantastiskt är dock de telefonköer man allt som oftast hamnar i för att få kontakt med någon av handläggarna. Hur som helst slapp jag detta idag eftersom jag faktiskt, hör och häpna, inte tappat bort den viktiga lappen "studieförsäkran". Detta har nämligen hänt tidigare och resulterat i en hel termins uteblivet studiemedel. Tur då att unga fröken då detta tilldrog sig var en hårt arbetande medborgare, bosatt hos parenteserna och inte alls led någon större nöd. Därför var det idag än mer förunderligt att jag i den isande kylan efter en heldags franskapluggande ändå pallrade mig ner till Pressbyrån för att köpa frimärken att frankera kuvertet innehållande studieförsäkran med.

Någonting annat jag tycker är oerhört jobbigt är att ringa viktiga samtal. Kanske aningen otippat kan tyckas med tanke på att jag knappast har svårt att tala (sen att mitt motto just vad gäller orden ibland kan vara kvantitet framför kvalitet och att cirka 30 % av vad jag säger oftast kan sållas bort eftersom det saknar "låg reell substans", som till exempel denna parentes...) men saken är den att jag alltid drar mig för att slå viktiga nummer och prata med "viktiga" personer. Men dessa senaste dagar har i det närmaste fyllts av samtal till "viktiga" personer som jag tvingats ringa för att styra upp saker. Därför kan jag härmed lite försynt säga att fröken magnusson tagit ett för henne ganska stort steg genom att ha styrt upp så "viktiga" saker som CSN-papper och formella telefonsamtal...