är ett av mina vänner oerhört uppskattat program, men det är inte detta jag refererar till. Vad jag syftar på är mina "echinae-nånting-brustabletter" som är borta. I hela en termin har jag som av ett mirakel lyckats hålla ordning på alla mina grejer, men nu har någonting oerhört förödande skett och sammanbrottet är inte långt borta. Ett tidigare behandlat ämne här på bloggen är mina drag av hypokondri. Även detta inlägg ska kryddas med en anekdot ur vardagen där denna min mindre smickande egenskap gjort sig påmind.

Alla vet vi ju att terminsstarter är högtidsstunder för alla mikrober och bakterier. Under jullovet då alla studenter beger sig till sina hemtrakter plockar de med sig spännande och exotiska baciller från både norra och södra Sverige för att sedan i början på januari återförenas med andra studenter på studieorten, som också de samlat på sig en och annan mikrob. Detta scenario är ju rent ut sagt en katastrof för en hypokondriker som jag! Det tisslas och tasslas om folk som har råkat ut för sorkfeber. Senast idag visades ett inslag på nyheterna om sorkfeberns framfart. Visserligen inte i Örebro, men de hade ju faktiskt möss på våningen under, då kanske även en och annan sork (eller som på marbo-dialekt [su'rk]) kan ta sin boning bland oss. Än värre är det då det talas om vinterkräksjuka, ett samtalsämne som får mig att helt vilja isolera mig från omvärlden. Ja terminsstarter är den tid på året då varje dörrhandtag kan vara just det dörrhandtag som en influensasmittad person tagit i därför en riktig bakteriehärd. Sanningen är att jag, om jag inte varit så bekväm, faktiskt hade begett mig till närmsta apotek (som dessvärre inte är så närbeläget) för att inhandla handsprit. Men, nu har dock bekvämligheten tagit över och ingen handsprit finns tillstädes. Om apoteket ligger långt bort, ligger däremot min favoritaffär Coop betydligt närmre. Där kan man så käckt vandra omkring bland hyllorna och förse sig med diverse naturläkemedel. Detta var vad jag gjorde häromdagen, när jag som av en slump drabbades av både halsont och lite lätt muskelvärk i ryggen (som säkert inte alls kan härröras till min gymträning dagen innan) när jag gick förbi hyllan med A-B-C-D och E-vitamin och andra käcka små kosttillskott. Till min stora glädje hittade jag också ett rör med Echinacea brustabletter som ju passar alldeles ypperligt när förkylningssymptomen gör sig påminda. Problemet är bara det att jag någonstans från det att jag packade upp matkassarna i köket och därefter gick till mitt rum försnillade min räddning och mitt enda hopp i tillvaron som dessa brustabletter skulle bli. Därför är situationen i detta nu att jag helt på egen hand och utan hjälp av naturläkemedel får kämpa mot mina fiender mikroberna. Men det är väl som man säger, att det som inte dödar, det härdar och såvitt jag vet är det tämligen sällan man avlider av en förkylning. Synd bara att jag själv alltid drabbas av dödsångest och tycks tro att min sista stund är kommen så fort näsan börjar rinna...