Ja, familjen har varit på besök och det är sannerligen inte lätt att vara en god värdinna när 18 m2 är den enda yta man har tillstädes för att bjuda in till släktgille. Eller ja, gille kanske är att ta i med tanke på att jag inte ens kan bjuda på "riktigt" kaffe, utan det enda som finns i skåpen är snabbkaffe från Coop. Och en god värdinna kan väl oftast duka upp med sju sorters kakor, medan jag själv i panik fick springa ner till Pressbyrån (tack gode Gud för Pressbyrån!) och köpa en uppgraderad variant av Digestivekex (ja, jag uttalar det [sheks] för jag är stolt västgöte!) eftersom frysen knappast var välfylld med småkakor. Dock är frysfacket numer välfyllt med matlådor som min ömma moder med omsorg förpackat i fina portionsförpackningar. Tur är väl det med tanke på att jag lär ekonomisera en del, då inköpet av den fantastiskt trevliga boken Civilprocessen kommer att göra mig allt annat än likvid. Visserligen har jag enbart mig själv att skylla vad gäller min ekonomiska situation. Jag har nämligen gjort det igen, det vill säga gjort en räd i stans butiker och utan att tänka två gånger inhandlat diverse plagg som jag "verkligen behövde". Detta får mig att inse att tiden ännu inte är inne för fröken Magnusson att kalla sig vuxen. Bara i detta blogginlägg har två tämligen osmickrande egenskaper hos henne avslöjats.

Att nära sin fåfänga ådra med klädinköp istället för att rent fysiskt nära kroppen med mat är inte vuxet någonstans. Den som prioriterar en välfylld garderob framför ett välfyllt kylskåp vinner nog inte en tävling där så kallade vuxenpoäng delas ut.

Sedan kan man även ifrågasätta det faktum att hennes mor förser henne med mat, eftersom hon annars inte gärna ger sig in i kulinariska eskapader frivilligt. Men bränt barn skyr elden och här bör tilläggas att rädslan för utsvävningar i köket beror på tidigare misslyckanden, såsom en av klumpighet stjälpt bunke med pannkakssmet. Här kan jag även påpeka för den som undrar, att pannkakssmet som rinner ut på en varm spis resulterar i en enorm jättepannkaka. Hade den varit ätbar hade jag varit nöjd, men så var icke fallet, utan frukten av mitt tappra försök till pannkaksstekande blev helt enkelt en katastrof. Ett annat mindre lyckat initiativ i köket var den gången då en gemytlig filmkväll resulterade i popcorn över hela köket. Nej, för den som undrade hade jag inte glömt lägga på locket på kastrullen. Riktigt så klantig är jag inte. Utan vad som hände var helt enkelt en liten missberäkning av avstånd och andra olyckliga omständigheter som gjorde att de miljoner "popcorn-korn" (ja, vad säger man?) som fint legat i en påse plötsligt "hoppade" ur påsen och hamnade på golvet, i kökslådor, i burkar och i alla andra vrår man kan tänka sig i köket. Det här är bara två förklaringar till min passivitet i köket, men tro mig, det finns fler.

Hur som helst. Familjebesök. Det är ju alltid trevligt. Besöket medförde en massa sympatiska små saker! En riktig kaffebryggare så jag kan bjuda på riktigt kaffe nästa gång någon kommer på besök. Nya gardiner hänger så fint i fönstret och som jag tidigare nämnt riktigt översvämmar frysen av god mat. Riktig söndagsmiddag blev det minsann också och med tanke på tidigare stycke står det väl klart att det inte var jag som tillredde söndagsmiddagen direkt. Nej istället begav sig familjen Westerberg-Magnusson till Naturens Hus, någonting som kan te sig oerhört otippat för folk i vår närhet som ju vet att vi varken är skogsmullar eller ornitologer. Men sanningen att säga uppskattar vi ändå "ordnad" form av natur. Som exempelvis parker, välodlade små skogsdungar eller som vid Naturens Hus, en anlagd damm. Allt detta är former av natur som vi förstår och begriper, men "äkta" natur ter sig alldeles för gåtfylld och mystisk för oss. Att detta sen har att göra med den ökända "magnusson-westerbergska bekvämligheten" vet jag inte. Den bekvämlighet som gör att man i ett vanligt, hederligt radhus i en vanlig, hederlig småstad har tre bärbara telefoner, för att man på så vis kan koppla dem till varandra och använda som interntelefoner eftersom man inte gärna vill höja rösten för att ropa till dottern som sitter i sitt rum på en annan våning. Den bekvämlighet som gör att man under de otaliga bilsemestrarna genom Europa endast med lite tur får plåta sevärdheterna, eftersom man inte gärna ställer ifrån sig bilen då detta leder till försinkning i tidsschemat, utan hellre få hänga sig ut genom bilrutan och i farten ta kort på Pont du Gard eller Eiffeltornet. Den bekvämlighet som gör att far på givet klockslag (ja, syster yson och jag hade slagit vad om tiden...) börjar skruva på sig och säga "nej, om man skulle ta och lyfta" eftersom man inte gärna vill missa niobion på tv4 hemma i sin egen tv-soffa...