Jag kom på att jag är en människa full av motsägelser. Igår skrev jag hur jag aldrig kommer lyckas skrapa ihop några vuxenpoäng och idag förundras jag över hur jag sakta men säkert förandlas till pensionär. Jag kom också till insikten om att jag nog inte är så mycket pensionär som jag tror med tanke på min boendesituation. Inte alltför många personer över 30 skulle väl bo i korridor och man lär knappast inte träffa någon bosatt på studentgatan som fått guldklocka för lång och trogen tjänst. Därför stillades min oro för min "förtidspensionering" en aning och jag gör härmed ett slags ode till korridorslivet:

Du vet att du bor i studentkorridor när...

...golvet i köket är så smutsigt att dina skor fastnar om du står stilla på samma ställe för länge

...det var en dryg vecka sedan någon överhuvudtaget gick ut med soporna 

...du varje lördagmorgon möts av ett antal energidrycksburkar, citronhalvor, tequilaflaskor och andra alkoholrelaterade buteljer i allrummet som stått värd för kårförfesten 

...inredningen i ovan nämnda allrum består av pastellfärgade gardiner (antagligen sydda av någons ömma moder) från det glada 90-talet, de förmodligen kitschigaste prydnadssakerna på hela jordklotet i form av vidrigt målade träänder, den gamla "låt-oss-göra-det-mysigt-och-sätta-i-ett-stearinljus-i-en-flaska-för-att-få-en-fin-ljusstake-klassikern". Ja helt enkelt alla inredningsdetaljer som inte ens under pistolhot skulle komma innanför tröskeln till mitt rum .

...ett oräkneligt antal kvalster har sin boning i soffan i allrumet eftersom ingen under de senaste 15 åren fått för sig att dammsuga den eller företrädesvis gripa sig an den med en ångtvätt 

...du är tämligen ensam om att gå upp 06.45 på morgonen (ajdå, min tidiga uppstigning är ännu ett säkert pensionärstecken)

...bänkytorna och spishällen i köket täcks av ingrodd smuts från de senaste tre veckorna

...du sluter dig samman med de andra i korridoren för en slags kollektiv lovsång då ni hittat plastmuggar i ett av skåpen, eftersom detta kommer att minska diskinsatserna markant

...du fortsätter din lovsång över fyndet av en vattenkokare (i samma skåp) som till skillnad från den befintliga inte är täckt med hundratals lager kalk

 Ja, listan skulle kunna göras oändlig, för livet som boende i en studentkorridor är minsann outgrundligt!

Jag tror jag håller på att bli gammal. Jag har tidigare märkt tendenserna, men jag tycker att var dag som går smärtsamt påminner mig om mitt åldrande. Låt mig ge några små exempel. Vi hade nyss tenta och till den en tillhörande tentafest i goda vänners lag (ja, bara det faktum att jag använder detta uttryck får mig att framstå som medelålders...). Detta var oerhört sympatiskt, men vem var en av de första att lämna tillställningen om inte jag?

Inför ovan nämnda tenta tillbringades oerhört många timmar i biblioteket. När jag pluggar lyssnar jag på klassisk musik. Hur många 20-åringar sitter och myser med sin lagbok i ett bibliotek till tonerna av Bachs Cello suite in G major?

För att lite hålla sig till ämnet om klassisk musik kan ju tilläggas att det kulturevenemang som jag mest av allt skulle vilja bevittna innan jag dör är en balettuppsättning av Svansjön.

Dagen innan tentan var jag på en intervju. Jag ska ta mitt samhällsansvar och bli en bättre människa och engagera mig i Röda Korset och deras flyktingverksamhet.

När syrran var här och hälsade på i helgen trodde min granne inte att det kunde vara min storasyster för att hon "såg så ung ut". Till saken hör att hon är tio år äldre än jag. Det är dessutom inte första gången folk har undrat vem av oss som är äldst.

Det verkar onekligen som att jag håller på att förvandlas till pensionär redan såhär i unga år. Nu åtestår väl bara att jag börjar med släktforskning, schackspel och går med i en bouleklubb så är saken gjord och medlemskapet i PRO är inom räckhåll.