Om det finns någonting jag uppskattar oerhört är det nostalgitrippar. Jag vill så gärna intala mig hur saker och ting var bättre förr. Att detta skulle stämma finns dock väldigt säker motbevisning för och då tänker jag på de kort som (olyckligtvis) ännu finns kvar från min högstadieperiod. En snabb titt på dessa får mig tämligen snabbt att inse hur allt faktiskt inte var bättre förr. Som en hint kan jag meddela att fröken Magnusson inte klär i kort hår och en alldeles för kortklippt frisyr i samband med en prydlig tandställning gjorde henne knappast till snyggaste kexet på skolan. Hur som helst, tider förändras och till och med en så konservativ människa som jag uppskattar förändringar när de är till det bättre. Eller ja, tandställningen är ju borta och jag kan ändå stoltsera med axellångt svallande hår idag, vilket får mig att tro att en förändring till det bättre ändå skett.

Att jag helt sonika talar om nostalgitrippar beror på att en sådan ägde rum igår under ett väldigt trevligt samkväm med några av de bästaste vännerna (nej, ni är inte helt bortglömda även om era namn inte florerar särskilt mycket på min blogg). Praktiskt nog heter de närmaste vännerna i denna stad, liksom hemma i Kinna, Alexandra och Emelie. Att jag helt otippat även av dessa två (liksom av deras namne i Kinna) fått det oerhört smickrande smeknamnet Janet är även det lite lustigt.

Hur som helst var det igår kväll dags för premiärsemlor. Gott som bara den och när semlorna var uppätna var det dags att "youtuba" lite grann. Kanske kan denna sysselsättning tyckas aningen stämningsdödande, men när målet med "youtubandet" är att hitta gamla, goa' SVT-sändningar och barnprogram är det onekligen väldigt sympatiskt. Låt mig nämna några gamla godingar, som exempelvis Bullen, Joelbitar och klassikern Hajk.

Den upprymdhet som denna kavalkad av barndomsminnen framkallade föranledde mig även att på egen hand söka upp några gamla favoriter som ligger mig extra varmt om hjärtat. Saken är nämligen den att jag har någonting som jag faktiskt, om jag måste erkänna, skäms lite grann för. Ända sedan mitten av 90-talet har en viss låt ständigt letat sig in på låtlistorna på de många blandband (tänk när man hade kassettband, det var tider det!) och blandskivor man gjort. Denna låt är inspelad av tre skönsjungande gossar med efternamnet Hanson och låten är Mmmbop. Tyvärr är detta inget skämt, utan denna låt har sedan länge förföljt mig och jag blir fortfarande varm i hjärtat när jag hör den. Detta är för mig som annars har en "oklanderlig" musiksmak aningen pinsamt, men även solen har som man säger sina fläckar (sen behöver vi ju inte berätta vilken "vår" nya låt är Alex och Folkölsson...). Nåväl, besvikelsen var därför obeskrivlig när jag råkar få upp ett nytt klipp med Hanson, mina före detta favoriter och  får bekräftat att mycket ändå var bättre förr. Jag som vill minnas Taylor Hanson som den snyggaste grabben som gått i ett par skor kände nu inte riktigt samma förundran inför denne (numer gifte) unge man. Nej, tacka vet jag det glada 90-talet då man faktiskt glatt nöjde sig med veritabla svärmorsdrömmar, det vill säga charmiga, välfriserade gossar med fina lockar. Fast vänta lite... Kanske har inte preferenserna ändrats särskilt mycket ändå. Dessvärre har dock de välfriserade gossarna som mina ögon nu allt som oftast dras till ibland missat det där med att "less is more" och tyvärr grävt lite för djupt i vaxburken. Men som sagt, ingen är oförvitlig och även solen kan ha sina fläckar.