Idag har jag närapå överträffat mig själv vad gäller hurtighet. Jag som i min granne Melindas blogg blivit kallad för "hurt-jeanette" just på grund av mina tidiga uppstigningar som brukar sammanfalla med när hon går och lägger sig. Ja, jag är kanske lite hurtig, men inte alltid. Även jag är av den morgontrötta naturen, men orsaken till att väckarklockan ringer så okristligt tidigt har att göra med min ineffektivitet. På morgonen (och i princip alltid annars också) är det inte mycket som blir gjort för min del. Nog för att jag till dem jag möter kan ge sken av ett raskt tempo även på morgonkvisten , men detta har mest med att göra med min förmåga att tala snabbt och med mycket konsonanter vilket gör att omgivningen ofta får intrycket av att man är extremt pigg. Sen att jag tycks tillbringa mina dagar i något slags ständigt koffeinrus kan också bidraga till min "pigga utstrålning". Hur som helst brukar inte den fysiska aktiviteten på morgonen vara särskilt frapperande, utan det handlar mest om att stappla ut till köket och som i en dvala plocka fram diverse frukosttillbehör (som alltid är extremt oinspirerande) för att sedan tassa tillbaka till sitt rum och med största möjliga ansträngning motstå frestelsen att gå och lägga sig igen (det finns ju inget som är bättre än att slumra in efter frukost... eller jo et gör det visserligen, men ändå). Nåväl, idag har jag som sagt öveträffat mig själv. Fem minuter tidigare än vanligt ringde klockan och det var då dags att dra på sig träningsmunderingen och konfrontera det vidriga vädret utanför för att bege sig till gymet. Detta hade naturligtvis inte hänt utan lite uppmuntran från Kristin och Jenny, eftersom jag personligen inte förespråkar fysisk aktivitet i arla morgonstund, men ibland ska man minsann överraska sig själv.

Därför sitter jag nu i skrivande stund och känner mig oerhört duktig. Dessutom har jag under frukostintaget ägnat mig åt lite nyhetsorientering på DN's hemsida, som för tillfället tycks vara min enda kontakt med omvärlden och händelserna utanför Örebro då jag väldigt sällan tittar på Tv nuförtiden. Men som vi alla vet är internet en ständig källa av distraktioner och även på DN.se finns distraktioner och en sådan hittade jag idag. Jag har nämligen hittat min nya ledstjärna i tillvaron och denna ledstjärna heter Magdalena Ribbing och är DN's vett- och etikettexpert. Nu menar inte jag att jag själv är en stjärna när det kommer till hur man ska föra sig, men erkänn att det är oerhört sympatiskt med vältaliga, väluppfostrade, väldresserade och välartikulerade personer. Helt fantastiskt då hur man kan få reda på allt som man "får" och "inte får" göra bara genom att klicka sig runt på en hemsida. Nu vet jag exempelvis att det är väldigt föredömligt att ta med sig en skopåse med "inneskor" till nästa tillställning (äntligen var det bekräftat Alexandra!) istället för att tassa omkring i strumplästen. Detta gör ju enbart (jag citerar Caisa Haraldsson) "folk på sossefester". Vidare vet jag även att man på ett fint sätt kan avstyra osmidiga frågor på middagstillställningar genom att snabt kontra med kommentarer om "hur otroligt det är att räntan stigit så på sista tiden". Till mitt stora förtret verkar det dock inte vara helt accepterat att i bästa franska stil använda den osmörade brödbiten till den sista såsen/oljan/dressingen på talriken. Nej, istället skall man med hjälp av gaffeln ta brödbiten för att samla ihop grönsaker, då man gärna undviker att skära med kniven i mjuk mat. Ja, man lär sig något nytt varje dag. Därför vill jag avsluta med några kloka rader från min nya förebild i tillvaron, som poängterade något oerhört viktigt för en "malade imaginaire" som jag. På frågan huruvida det är okej att beblanda sig med folk då man är förkyld, snorig och allmänt okry ges svaret:

"Det finns många för vilka en förkylningsinfektion "i onödan" kan bli mycket besvärlig. Ingen har rätt att medvetet föra smitta vidare, antingen det är förkylning, halsinfektion eller annat.

Den som inte kan eller vill ta den risken kan mycket väl säga när man bjuder andra eller själv blir inbjuden "tyvärr klarar jag just nu inte en förkylning, så jag hoppas att du inte är drabbad av någon sådan". Det är faktiskt inte ohövligt."

Tackar gör jag för dessa visdomsord och tack för dn.se/etikett som kommer att få unga fröken magnusson att förvandlas till ett praktexemplar vad gäller vett och etikett...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...