en gång är ju som vi alla vet ingen gång och två gånger är lika med tradition. Därför kommer hädanefter mina lördagar fyllas av shoppingrundor och biobesök. För andra gången i ordningen var detta vad som stod på schemat. Dock blev shoppingrundan inte särskilt lyckad för min del då återhållsamhet var lite av ett ledord för dagen och det enda som kom med hem var ett nummer av Bon. Aningen otippat kan detta verka för dem som känner både Josephine och mig eftersom vi ofta lockar fram de mest destruktiva shoppingbehoven hos varann. Under vår Frankriketid var vi radarparet i Marseilles butiker då vi allt som oftast rättfärdigade våra onödiga inköp genom att hetsa varandra att köpa något likvärdigt för att slippa ha ångest över att ha spenderat mest. Frasen "om du köper den där väskan, kan jag köpa den här tröjan" var väldigt frekvent och hade en väldigt god genomslagskraft då det naturligtvis var helt okej att handla så länge ingen av oss spenderade orimligt mycket mer än den andra.

Även ett biobesök hanns med under kvällskvisten och det var mastodontfilmen Arn (2h 19 min) som visades. Då jag inte är särskilt bra på att fatta mig kort skall handlingen inte ens försöka återges, utan jag tänkte istället dela några reflexioner och funderingar som väcktes i mitt sinne under de dryga två timmar som filmen pågick:

* Undra fall en medeltidsprofil som Arn kommer att göra efternamnet Magnusson mer creddigt nu? Jag menar välkända ansikten som Bengt Magnusson med sin raspiga röst och Sven-Erik Magnusson från Sven-Ingvars har väl hittills lyckats sådär med att ge oss Magnussonare ett efternamn med status.

* Medeltiden känns knappast som den fräschaste eran i historien. Dock anade jag en viss förkärlek för tjusiga pälskreationer bland de mer förnäma personerna i filmen. Någonting jag själv kan vara lite svag för. Inte för att jag lär synas klädd i en pälsmantel som de i filmen, men den vita kappan av (förlåt mig alla djurrättsaktivister för vad som här sätts på pränt) kaninpäls som jag såg tidigare på dagen under shoppingrundan var väldigt fin...

* Folk som går på bio borde inte vara förkylda. I två timmars tid stod jag ut med harklingar, hosta, snörvlande och andra förkylningsrelaterade ljud från min högersida. Det hela var oerhört otrevligt och jag fick sannerligen anstränga mig för att inte (som jag tidigare lärt mig av den kloka Magdalena Ribbing att man får göra även som väluppfostrad) häva ur mig något i stil med att "jag faktiskt inte klarar av en förkylning just nu, så om ni ville vara snälla att lämna biosalongen". Nej, en sådan kommentar hade naturligtvis aldrig kommit ur min mun, men jag hade så gärna sluppit få med mig miljontals förkylningsmikrober hem.

* Om man känner att filmen man kollar på är aningen komplicerad till sin handling kanske ett hett tips skulle vara att skriva upp de frågor man har på ett litet medhavt block och sedan ventilera dessa efter filmens slut, eller åminstone efter det att eftertexterna börjat rulla. Detta gjorde nämligen inte (nej, ni förstår att sällskapet till höger om mig inte var mina bästisar denna kväll) de förkylda. Sen kan jag ju självklart förstå att det inte gick att vänta med så "spännande" kommentarer som "skrevs undertexten just på franska?", "varför pratar de latin?" (om när Arn befann sig i klostret, där ändå en hel del liturgi var på latin) eller "han som filmar borde få sparken" (och detta därför att den förkylde bredvid mig tyckte att för lite hud visades). Men som den förstående person jag är insåg jag ändå någonstans att detta var spörsmål och tankar som de förkylda var tvungna att dela med varandra och även resten av biosalongen och som inte kunde vänta till efter filmen, så detta blev ett tämligen pikant och lustigt inslag i biobesöket (hoppas jag lyckas med att även i skriftlig form få fram den aningen ironiska underton som präglar föregående mening...)

Nåväl. Slutsatsen av detta torde väl vara att bio kan vara trevligt, men också alldeles, alldeles rent ut sagt bedrövligt beroende på vilka individer som hamnar i stolen bredvid...

 

Amélie

29 januari 2008 22:02

Hahaha.. tur att kommentarerna inte räckte ända till mig. Å nu förstår jag varför du satt med sjalen för munnen, hehe. Hoppas bakterierna icke infunnit sig. Hade gott!
(Btw..Kul å hitta hit :-)

http://www.amelie.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...