Under min högstadieperiod var det oftast att samla in läxförhören på engelskalektioner som av den outgrundlige läraren förärades titeln "dagens goda gärning". Numera är engelska läxförhör enbart ett minne blott och jag kan i ärlighetens namn sakna den tiden då läxförhör och prov i värsta fall innebar inpluggning av ett fyrtiotal sidor. Hade jag idag förunnats att till tenta läsa in 40 sidor hade jag gladeligen memorerat dessa utantill, men som sagt, den tiden är bara ett minne blott. Tur är väl det å andra sidan, för om min levnadstid någon gång skall summeras med en prisutdelning lär högstadietiden knappast vinna pris i kategorin "glory days". Hur som helst är det inte dagarna på Lyckeskolan som skall dissekeras här utan dagens goda gärning är begången av mig och bestod i att åta mig uppdraget att städa korridorsköket. Nu ska man dock inte se på mig som någon slags martyr som uppoffrar min dyrbara tid med att städa undan andras disk. Nej, det var helt enkelt min var åttonde vecka återkommande städvecka, vilket gjorde att jag helt enkelt var mer eller mindre tvungen. (Nej, jag är dessvärre inte så "Breeish" som jag vill påskina ,att jag gladeligen ägnar stora delar av min lediga tid till att skura och putsa i köket).

Alla som någon gång bott i korridor, eller ens varit i en studentkorridor för den delen också, vet att korridorskök sällan är praktexempel vad gäller renlighet. Nej snarare är det så att just vårt korridorskök snarare varit ett gott exempel på hur man absolut inte vill ha det i ett utrymme där mat skall tillredas. Jag tror ärligt talat att man då man slår upp "sanitär olägenhet" i ett bildlexikon skulle hitta en bild av vårt korridorskök eftersom det på ett så tydligt sätt visar just vad en sanitär olägenhet är.

Nåväl, städa kan inte kvala in under mina favoritintressen, men var gång man röjer upp i korridorsköket hinner man ställa sig en och annan intressant fråga. Nämligen hur det är möjligt att vårt allrum är så sjukt kitschigt "inrett"? Jag som i min enfald trodde att vi skulle slippa de vidriga änderna i trä som fått "pryda" tv-bänken, då allrummet blev epicentrum för en bärsärkagåg utan dess like och diverse möbler och attiraljer for ut genom fönstret. Änderna i trä hörde till dessa attiraljer som så att säga fick vara med om en salig hädanfärd från fönstret på tredje våningen, men någon (jag undrar verkligen vem!) gjorde oss otjänsten att plocka in en av änderna igen. Som de flesta kanske vet är mitt förhållande till fjäderfän en smula infekterat och jag vill inte ha dem i min närhet. Sen att det handlar om en "dekoration" av trä och inte en livs levande flaxande smittobärare spelar föga roll. Fåglar är och kommer alltid på en med råttor delad förstaplats som äckligaste djur och bör helt enkelt elimineras från min omgivning. Därför har jag alltså aningen svårt att förstå tjusningen med att "dekorera" sitt hem med en trävariant av denna art. Vilket annat djur som helst i trä hade varit acceptabelt. Jag menar, sen när blev det fel på dalahästar egentligen?

 

Melinda

4 mars 2008 13:37

Nej hahahhahahahaha jag döööör, har nån plockat in ankorna? hahahhahahahha det är inte sant, guuu va jag garvar!!!! Kanske Sebbe som fick dåligt samvete? hahahahaha (jag dör bara av tanken på att sebbe smyger ut och plockar in dem för att han tycker att han varit dum). Fast jag tror att det va mathias eller hilda. Vet du när jag lämnade örebro stod ankorna utanför porten, en på var sin sida. Dessa ankor och deras förflyttningar fascinerar mig! Va duktig du är som städat, jag har ju hört från både den ena och den andra att ingen städat på ett bra tag. Stället förfaller utan mig alltå. Tänk vad som skulle hända om inte du heller va där! Nej det vill jag inte ens tänka på!

http://www.whatislifewithoutadreamtohold.blogg.se

 

Melinda

4 mars 2008 13:39

Nej! Jag kan inte komma över ankstoryn. Jag dör verkligen!!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...