När jag igår röjde runt i korridorsköket såg jag till min förvåning en tallrik ur Rörstrands klassiska serie Ostindia. Detta fick mina tankar att vandra iväg till tiderna då söndagsmiddag åtnjöts på finporslin hemma hos farmor och farfar och jag kunde (som vanligt) inte låta bli att bli lite nostalgisk. Nu är dessa söndagsmiddagar mindre frekventa, men då de väl inträffar och den lilla släkten är samlad är det alltid de sedvanliga platserna som intas runt matsalsbordet. Dessa platser är noggrant utstuderade sedan åren då min kusin och jag var alldeles för upptrissade för att överhuvudtaget kunna sitta bredvid varandra utan att störa familjefriden. Därför sitter än idag fröken magnusson och fröken fjording på mer än en armlängds avstånd vid söndagsmiddagarna och Gud nåde den som skulle få för sig att göra revolt och pröva en ny "fräsch" bordsplacering. Nej, sådana förändringsvindar kommer antagligen aldrig att blåsa i det magnussonska hemmet och tur är väl det. För visst är det förutsägbarheten som är så fantastisk med släkten. Man vet alltid vad man får. De vuxna får lättöl eller möjligtvis vin till maten och vi barn (japp, vi blir aldrig vuxna) bjuds på cider eller höjdaren Champis. Ja, man vet altid vad man får och man kan skämta om det till leda och driva med varandras nycker, men när det kommer till kritan hade man gärna velat att fler söndagar innebar ordentliga söndagsmiddagar à la Anna-Lisa och Ebbe. Jag kan säga att jag mer än gärna bytt ut fiskbullarna jag åt igår mot söndagsmiddagsklassikern Porterstek med efterföljande lika klassisk efterrätt i form av persikohalvor och grädde. Ja, helt enkelt skall jag börja förespråka fler söndagsmiddagar i vardagen och kanske borde ett fint projekt vara att  inom en inte alltför avlägsen framtid bjuda in till söndagsmiddag. Dock tror jag inte att porterstek kommer att stå på menyn då jag anar att denna rätt är alldeles för komplicerad för unga fröken magnusson att tillaga och kanske inte heller skulle uppskattas särskilt mycket av hennes veggovänner...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...