Idag går tankarna till de två första nätterna som jag tillbringade i Örebro. Jag hade då ännu inte lyckats få hit min säng utan sov på en allt annat än komfortabel luftmadrass (ja jag vet, jag är allt annat än en scout som klagar över två nätter på luftmadrass...). Varför jag idag kom att tänka på detta var för att proppen till denna luftmadrass inte fyllde den tänkta funktionen, nämligen att hålla luft kvar i madrassen. Därför vaknade jag med jämna mellanrum under dessa två nätter eftersom luften gått ur och med tanke på att jag som sagt inte är någon scout plågades oerhört över denna obekvämlighet. Att jag idag gör ett associativt utspel till denna tilldragelse har två förklaringar. Den första är av en aningen lösryckt natur, nämligen för att jag de senaste nätterna vaknat lite då och då. Endera för att med en klump i magen vakna upp och tro att man försovit sig och slösat bort en hel dag när klockan i själva verket är en sådär 03.08 på morgonen. Eller som i natt vakna av en vidrig odör, nämligen den av bränd tonfisk från korridorsköket. Att min olfaktiva förmåga är av en högtstående rang visste vi redan och att jag hyser en aversion mot just dofter från matos är vida känt. Det är nu andra gången som jag vaknar på grund av oangenäma odörer efter mina kära grannars nattliga kulinariska utsvävningar.

Den andra anledningen till min association till luftmadrasshändelsen är av det lite mer metaforiska slaget. Låt mig uttrycka det som så att jag idag känt mig som luftmadrassen som inte längre har någon luft i sig. Planering måste bli min nya specialitet och framförallt måste min förmåga att säga nej till åtaganden som jag egentligen inte vill eller orkar engagera mig i bli bättre. På detta tillåter jag mig att runda av med den i frikyrkliga sammanhang ofta använda interjektionen amen och lyssna på dagens låt som borde bli Där får jag andas ut med Tomas Andesson-Wij

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...