Candide, eller l'Optimiste som den också kallas är den bok jag ägnat dagen åt att plöja igenom. Denna uplysning må vara av föga intresse, men som vanligt finns en liten röd tråd som fint kommer att knyta an till denna boktitel. De flesta som känner mig är antagligen oerhört väl medvetna om min metaforiska blåögdhet (och de som känner mig riktigt väl är också medvetna om att jag i realiteten grönögd och att jag klämmer in denna hyfsat överflödiga information beror på att jag just idag vill att Green eyes med Coldplay skall vara dagens låt) och att jag är en optimist ända in i benmärgen. Okej, kanske inte alltid. När det kommer till mitt hälsotillstånd i förkylningstider till exempel. En äkta optimist tror nog i det sammanhanget knappast att den sista stunden på jorden är kommen, men det är precis vad jag tror när halsont och snuva gör sig påmint. Hur som helst är det i många andra sammanhang som jag är den ständiga optimisten. I synnerhet då det gäller att uppskatta tid. Jag kände mig för ett tag sedan extremt vardagseffektiv, men det bör erkännas att denna känsla försvunnit. Antagligen är det så att jag aldrig någonsin kommer att kunna vara genuint vardagseffektiv med tanke på att jag är den värsta tidsoptimist som går omkring i ett par av sina drygt 30 par skor. Låt mig ta ett exempel. Människor med normal tidsuppfattning skall rimligtvis klara av att på maximalt en timme kunna göra sig mer än redo att gå till skolan. Unga fröken magnusson däremot kan gå upp 06.30 och ändå behöva rusa ut genom dörren när endast en minut kvarstår tills föreläsningen börjar. Till detta kan också tilläggas att jag på den minuten allt som oftast behöver dryga två minuter för att överhuvudtaget hitta nycklarna så dörren kan låsas (hur kan ett par nycklar försvinna på 18 m2??). Vidare bör en människa med normal tidsuppfattning klara av att hinna till gymet en timme när det är två timmar kvar tills nästa inplanerade aktivitet. Som ni antagligen förstår är detta inte heller någonting jag klarar av och fick både igår och idag bevis för detta då jag gjorde tappra försök att vara vardagseffektiv och klämma in lite träning innan kvällsaktiviteterna. Följderna av detta var givetvis försenad ankomst till bägge aktiviteterna. Därför ställer jag mig nu oroligt frågan vid vilken tid jag ska behöva kliva upp imorgon bitti för att hinna med det tåg som ska ta mig till kungliga hufvudstaden vid tiotiden...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...