Ja sannerligen vill man ställa sig frågan om mitt bloggskrivande skulle kunna bli en affärsrörelse så att jag skulle kunna få göra avdrag för studieresor. Saken är nämligen den att jag sällan fått så många uppslag till mitt bloggskrivande som vid den under helgen företagna Stockholmsresan. Därför kommer denna lilla resa att avhandlas i några delar. Dels för att jag bryr mig om mina medmänniskor och vet att en avhandling av Stockholmsresan i ett enda inlägg skulle bli olidligt långt och därför bör delas upp i små portioner. Dels kommer jag i morgon afton att fara till min "älskade hembygd" vilket innebär att såväl inspiration som intelligenta reflexioner lär avsaknas med tanke på att jag redan dissikerat de flesta löjeväckande småstadsfenomen.

Nåväl... Sagan om den Fjording-Magnussonska kusinträffen började således i fredags förmiddag då fröken Magnusson med en väska alldeles för otymplig med tanke på bortavarandets längd klev på tåget på Örebro station. Mycket kan man nämligen säga om mig och jag kan ibland te mig en smula desorienterad, men när det kommer till packning kan man vara förvissad om att jag är väl rustad för alla eventualiteter. Ett antal (för många) par skor och ett antal (för många) olika kreationer som skulle kunna passa i diverse sammanhang finns alltid nerpackade i resväskorna, vars storlek aldrig anpassas till vistelsernas längd. Därför är jag alltid redo för alla eventualiteter då jag reser bort. Jag menar, man blir inte överviktens (vi pratar självklart om bagagesammanhang här) okrönta drottning för intet. Då rekordet ligger på 17 kilos bagageövervikt från flygningen från Nice till Göteborg har man satt ribann för fortsatta packningsprojekt väldigt högt.

Hur som helst väntade kusinen av den lite yngre modellen mig reda på tåget vilket naturligtvis kändes oerhört tryggt med tanke på att jag ända sedan barnsben sett upp till denna två år äldre släkting. Lustigt är hur våra tycken och tänkanden formats till att bli lika trots uppväxter på lite olika delar av landet. Hon är nämligen den person som jag kan dela mina hypokondriska funderingar med då även hon förbereder sig för sin sista stund då förkylningar annalkas (lite otaktiskt att spåra in sig på förskollärarbanan då kanske med tanke på att förkylningar hörjar vilt i denna bransch). Hon är också den som nog tillsammans med mig skulle kunna dela på titeln "Sveriges minst privatekonomiskt begåvade person". Sist men inte minst är det också hon som liksom jag har en förkärlek för mat och det i mängder, någonting som visade sig redan i unga år då vi allt som oftast åt våra stackars farföräldrar/morföräldrar ur huset. De två sistnämnda egenskaperna, det vill säga destruktivt shoppingbeteende och kanske lite överdrivna matbehov, fick onekligen komma till uttryck då just spenderande och ätande var de två teman som så att säga färgade helgen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...