Att vara i föräldrahemmet medför en hel del ändringar i levernet. Ett enormt större matintag än vanligt är inte den enda skillnaden, utan även dygnsrytmen. Jag som i Örebro lever ett extremt inrutat liv (usch vad tragiskt det låter...) har under den senaste veckan helt förlorat mina rutiner. Ingen träning, då vädret inte på några som helst vis tillåtit vistelser ute. De tidiga uppstigningarna har inte heller de fungerat särskilt bra, någonting som skulle visa sig idag.

Såhär i påsktid hinner ju en annan med ett och annat kyrkobesök och liksom i fredags var det idag dags för en aktiv medverkan med musicerande. Fredagens aktiva medverkan blev något av ett otippat inslag med tanke på att min kära vän Daniela och jag började öva cirka 10 minuter innan gudstjänstens start och detta utan vare sig noter eller text. Det är vid sådana tillfällen man ändå förundras över hur avsaknaden av ett piano i min Örebrotillvaro inte hämmat den musikaliska ådran alltför mycket ändå och att både röster och pianospel blev samtämda till slut.

Vidare kan det tyckas att det inte är onormalt svårt att masa sig upp till repetition klockan nio på en söndagsmorgon och vanligtvis är det inte heller det för mig. Dock måste jag imorse drabbats av en sådan sinnesrubbning att de bägge alarm som ställts med en halvtimmes mellanrum helt ignorerats av mig. Min dag började nämligen med att min ömma moder ropade och undrade om jag inte skulle befinna mig i kyrkan lite tidigare. Hon hade ju såklart helt rätt och när denna väl befogade fråga ställdes stod klockan på 08.45 och jag själv låg ihopkrupen i någon form av fosterställning med mobiltelefonen tätt intill mig, vilket vittnade om att jag raskt tagit den till mig då alarmet ringt för att lugnt och skönt snooza vidare. Man skulle kunna säga att jag aldrig i mitt liv gjort mig i ordning så snabbt som imorse och jag kunde helt (eller nästan helt) bekymmersfritt installera mig vid pianot cirka 09.05, vilket är en försening som är väldigt acceptabel med tanke på att vi talar om mig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...