Jag ställer mig i nuläget frågan vad jag (och visserligen större delen av svenska befolkningen) gjort för att förtjäna denna bittra vinter? Jag hade helt enkelt glömt av hur det var med svensk vinter, som lömskt ligger i bakhåll för helt oförskämt dyka upp just när folk tror att våren är på väg och är oerhört upptagna med att räkna vårtecken. Det är först idag som jag inser hur lyckligt lottad jag varit som fått tillbringa de två senaste vårarna i Sydeuropa och på så vis undkommit den vidriga vintern.

Jag har med alla medel försökt att bekämpa vintern och den medföljande snön. Jag bojkottade kylan genom att vägra ta på mig vinterjackan och istället dra på mig vad som skulle visa sig vara Sveriges kallaste vårjacka. Jag har blängt på snön och kastat arga blickar för att den ska smälta. Jag har lyssnat på "somrig musik". Jag har solat solarium för att försöka tvinga fram en skenbar, vårfräsch bränna (det fungerade ju inget vidare om man betänker att jag har ungefär lika mycket pigment som en albino...). Jag har till och med försökt lalla omkring och låtsas vara småförälskad i gossarna runt omkring mig, för alla vet ju att man per se blir kär på våren. Inga av ovan nämnda försök till att tvinga fram våren har hjälpt och snölagret som täcker marken är nu decimetertjockt. Istället har vintern idag, en gång för alla förvandlats till min allra bittraste fiende.

På väg hem från skolan efter en lång och hård dag (ja, så farligt var det inte, men historien blir så mycket bättre om man kryddar lite...) tänkte jag att jag, som ju som lever i förnekelse över att vintern är tillbaka, lätt och smidigt kan hålla mitt vanligen så raska tempo. Man skulle kunna säga att det gick sådär bra och resulterade i att jag handlöst föll bakåt. Jag skulle kunna tro att det var en tämligen underhållande syn och svensk som jag är tyckte jag det hela var oerhört genant och skyndade mig raskt därifrån. Dock är jag nu en smula lättad. Jag tror att mina personliga repressalier gentemot vintern ändå fått lite genomslag. Vintern lyckades nämligen inte ens orsaka ett litet blåmärke på min stackars rygg som tog emot fallet, vilket innebär att vintern inte är så stark som jag trodde. Men en sak är säker. Nu är det personligt mellan mig och vintern och jag skall ägna den närmsta tiden åt att komma underfund med en lämplig vendetta...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller borde man kanske säga mycket snack och lite hockey såhär i VM-tider? Hur som helst är det lite sån varning för mig för tillfället. Jag planerar så oerhört mycket, men lyckas genomföra så väldigt lite. Lilla latheten verkar ha slagit till och de...

Concealer, kaffe och sötsaker. Ja, vissa dagar behöver man lite hjälp på traven och den här veckan har inletts med just sådana dagar. Ni vet då man är evigt tacksam att en concealer verkligen gör jobbet och dämpar tvättbjörnelooken och de mörka ringa...

Allt har sin tid och äntligen är det vårtid! Just som man för bara någon vecka sedan började misströsta och tro att man aldrig skulle slippa skrapa bilrutorna på morgonen eller aldrig mer kunna sova med öppet fönster och vakna till de klassiska "utel...

Jag har aldrig gillat avsked. Det är väl egentligen ingen som gör, men vissa hanterar det bättre än andra. Jag tillhör de "andra" som verkligen ogillar avsked mer än något annat och detta i kombination med att dessutom vara en extremt emotionell pers...

Söndagsångest är ett fenomen som jag aldrig riktigt förstått mig på. Söndagen känner jag istället är den enda dag i veckan då man är i fas med saker och ting. På söndagar har man ofta hunnit med de där måstena som man aldrig hinner eller orkar ta tag...